måndag 26 maj 2014

Älskar att jag har såna här vänner,

som kan säga sånt här till mig i ett sjok efter första maj på Cyklopen:

Vad gäller situationen vid hemgång i går: jag hade haft en känslomässig bergochdalbana hela kvällen och stora delar av dagen. Hade dels tagit hand om en vän med ångest, dels dealat med relationer på ett sätt som behövde göras men var tungt. Jag var alltså rätt utmattad mentalt och känslomässigt och behövde ta hand om mig själv, plus var på väg hem med andra människor och hade därför bråttom. Som sagt var upplevde jag att du var rätt hård och utåtagerande från första början och det gjorde mig stressad. Jag vet inte om jag håller med om att jag borde deala med snubbar som bröstar upp sig, jag ser det lite som att jag gärna håller mig undan mäns konflikter för att skona mig själv och mitt eget psyke. Förstår att du blev arg när de pissade på väggen. Kanske är det för att jag själv är konflikträdd, men jag tänker att det är en risk för konflikt när folk är väldigt fulla. Jag skulle därför hålla mig undan att säga till och tycker det är en rimlig strategi att välja bort den typen av strider om man dessutom är en person som reagerar starkt på den typen av situationer.

Vad gäller det övriga:

- Du säger att jag behöver säga ifrån och ta mig plats. Jag behöver arbeta på det och har försökt göra det. Samtidigt kan det vara så att du behöver ta mindre utrymme. När vi pratade framför scenen var det bara du som pratade som i en monolog och jag kände att det inte fanns mycket möjlighet till instick i samtalet eller att jag får möjlighet att välja när jag vill kommunicera. Ett exempel är när du ringde mig sent en vardagsnatt för att berätta ett skämt, jag svarar för att jag är rädd att du ska må dåligt och för att jag bryr mig om människor i min närhet. Samtidigt sa jag att jag ville ta det i morgon och du kör ändå på. Det här är något jag kunnat uppleva i vår övriga kommunikation också, att det helt enkelt inte finns utrymme att ta av för att du tar över med din åsikter och känslor. Därför får du kanske inte heller veta saker som är otroligt viktiga i mitt liv. Jag tycker inte heller om att känna mig dubbelbestraffad för att jag agerar utåt med de medel jag kan ta i en situation där jag inte får utrymme, vilket jag upplever när du säger att jag ska säga ifrån men på ett sätt som inte är ”bara för sakens skull”, jag måste också få reagera skevt.

- Som jag sa tidigare så har jag insett att jag behöver människor runt mig som kan känna in, iaf som situationen ser ut för tillfället. Ibland kanske något jag säger är ett trevande försök att finna formuleringar eller få dig att lyssna på det jag tänker. Ibland är det som om andra (inte bara du) tror att jag kan ta väldigt mycket emotioner men jag behöver ofta en paus för att jag reagerar starkt på andra och lägger ner tankemöda och omsorg kring människor i min närhet.

- Att jag vill kommunicera koncentrerat, i text, få hjälp av motparten så att den lyssnar in är lika värdefullt som att du skriver snabbt och ofta och behöver att motparten tar plats. Att du inte orkar för tillfället kan jag ta och det är en bra anledning att sakta ner i den här relationen, men jag anser att det är viktigt att försöka förstå även andras behov.

- Jag vet att du inte är överdrivet förtjust i Fanny Åströms relationsidéer även om du gillar henne i övrigt, men jag tycker hon har formulerat mycket bra kring det jag tänker i inläggen taggade med relationer, vad gäller kvinnors reaktioner och hur de klassas av män i deras närhet samt hur känslor klassas beroende på vem som uttrycker dem. Jag tycker mycket av det är värt att försöka ta in.
 
Site Meter