Gubbe

Vad hände med bland-cdr, blev de skickafilen.se?

Adrenalin

Tja ungar, idag ska farbror Mattias dissa nåt som heter adrenalin!

Jag hatar adrenalin.
Går du igång på att bli skraj har du en grav störning. Slutenvård, KBT och medicinering borde vara självklara vägar mot ett mer normalt liv.
Alla resurer hos utryckning, vård och rehabilitering som borde komma sansade människor till nytta. Jag blir arg bara jag tänker på det.

När man tror det är en inbrottstjuv och det visar sig vara katten, haja sköna kicken!
Okej, jag utgår ifrån att du brukar dunka huvudet i stenväggar också; det är så skönt när man slutar.

Men när man skejtar kan det hela tiden skita sig big time när som helst!
Jaha, kul. Jag är hellre fast själv på månen i en månad än på hjul (sic!) när en trappa närmar sig. Byt om och försök få ha sex iställlet. Det kan också gå snett men är åtminstone skönt.

Vadå, är du rädd för att flyga också?
Ja, lite, samma grej med att åka bil; man är i händer på andra. Det är skit eftersom människor generellt är ganska bakom flötet. Du vallfärdar med rökelse och myrra till Gottröra och skulle offra ditt kön för att ha fått vara med?

Tänk vad mycket Göran Kropp fick uppleva!
Mycket? Ofantliga mängder naturporr, ja. Den turkiske mannen i samma ålder som dog efter att ha käkat 32 kebaber vid en tävling kunde ju, när det började svartna för hans ögon, se tillbaka på nästan obegränsat med kebab. Nu handlar detta inte om fjäll eller mat, men...

Anti-whateveryoufuckinggot

"Tack men nej tack. Vi avsäger oss nomineringen, vi vill inte ha med Er att göra. Hoppas Ni respekterar detta. Vi tycker att en ursäkt vore på sin plats. Säg förlåt. Vänligen, The Bear Quartet".

No-one remembers what rebellion means anymore, tyckte The Chesterfields 1988. Året därefter bildades BQ. Tur det.

Jag skrev en kommentar till GP-artikeln och nyttjade förstås 1000 av 1000 tecken:

Bra!

Snack om PR-kupp faller förstås på sin egen orimlighet.

Upplysningsvis har BQ - som någon redan nämnt - musicerat i 20 år och släppt 32 alster.

Att medverka på Grammisgalan genererar, 100 gånger av 100 (eller 100% om man är lite lågpannad som vissa tröttmössor här bevisligen är), mer uppmärksamhet än att avsäga sig nomineringen. Fattar man inte det ligger omyndigförklaring och/eller en lysande karriär som rättshaveristisk insändarskribent nära till hands. Lycka till med det.

Tack, BQ för att ni påminner mig om varför jag valde att döpa min popklubb efter er andra fullängdare. Ibland är ni truliga i överkant men det är alltid att föredra framför motsatsen.

Man blir ju inspirerad, vederkvickt, glad och alldeles varm inombords; får lust att plocka en blomma till mamma eller bara ligga med någon. (Jag lät som en hippie där men det bjuckar jag på.) Så verkar vi vara många som känner. Till sist: ni andra kan inte köpa oss, vi är inte intresserade. Åt helvete med bransch och marknad!

Mattias / Cosy Den

***

Jiddrar förstås även vidare lite. Söt biff! Läs här.

Lite highlights:


Skrivet 8 dec 2009 06:02 Mattias / Cosy Den (Ej registrerad)

Vilka är de? (Ej registrerad) skrev: Den stora frågan är väl hur ett totalt okänt band kan nomineras. Jag tycker att de gör rättt som tackar nej. De inser att det finns 1000 andra bättre band. Bra att de ger den okunniga juryn en känga.

Senaste skivan recenserades i obskyra indie-fanzines med töntiga namn som exempelvis Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgs-Posten, Nöjesguiden och Svenska Dagbladet. Okänd kan du vara själv. (Eller, det behöver jag knappast uppmana dig till då du utöver okunnigheten även framstår som en väldigt liten människa.)

Skrivet 8 dec 2009 10:21 Mattias / Cosy Den (Ej registrerad)

annaB (Ej registrerad) skrev: Ja, så har de fått uppmärksamhet igen. Och media går på det. Men kanske borde man ta reda på hur det går till först, dvs att det är skivbolagen som anmäler sina egna artister. Så, Bear Quartet, nästa gång ni skriver på med ett nytt skivbolag - meddela dem innan. Fast då får ni ju inga artiklar i media förresten, så det är kanske värt det ändå… Eller hur? Patetiskt!

Haha, nu anar jag hur Michael Jackson-fansen kände sig 1993... ;)

Anyhow, det finns väl två möjliga scenarion:

1 BQ glömde meddela Adrian Recordings.
2 BQ "glömde" meddela Adrian Recordings.

Som BQ-fan måste jag säga att 2 är troligast.
Men alldeles oavsett måste du inse att medverkan hade rönt mångfalt fler spaltmeter än detta.
Jag gissar att detta är en blinkning till fansen: "kolla, vi är att lita på."
De kanske kände på sig att de gjort en snorbra skiva och ville dissa Grammis/industrin?
Vad är det i så fall som är så problematiskt med det? Norska death metal-bandet Mayhem öste på med extra många grishuvuden på scen i vegan-Umeå. Same shit.
BQ är ett tjurigt band. Det är inget fel med det, tvärtom. Däremot är det uppenbarligen väldigt provocerande att inte vara branschanpassad (och att väcka tankar kring kommersialisering) i dagens dumliberala Sverige.

Men visst, följ du Takidas myspaceblogg om det ger dig mer än att tänka.

Dagens sämsta

Undrar om GIF Sundsvalls fans lobbar för en värvning av Patronen?

Det finns skivor och så finns det skivor. Och så finns det Erik de Vahls skivor.

Det finns skivor och så finns det skivor. Och så finns det Erik de Vahls skivor.
De saker han spelat in och som sedan hamnat på skiva är det en ynnest att kunna plocka fram när man vill. Att plocka fram dem har hjälpt mig mer än jag vill skriva här.
Det är den typen av föremål som det inte finns så många av. För den som händelsevis tycker mycket om skivor, så finns det faktiskt inte så värst många fler när allt kommer omkring, man får inte så mycket gratis av det tycket som man kanske borde få.
Men jag ser verkligen fram emot Erik de Vahls spelning på Gula Villan, nu på lördag.
Det kommer bli fantastiskt. Tio andra framträdanden kommer också att göra sitt till för att förgylla aftonen, men även om jag är som ett litet barn på julaftonsmorgonen inför denna orgie i musik jag älskar, så är det en sak jag ser fram emot mer än något annat.
Att få lägga rabarber på Erik de Vahls nya dubbel-3", "Scattered vacations/As I am beating", fyller mig - helt utan att ta till överord - med en religiös vördnad. Jag ska trycka den mot mitt bröst när det är i sitt ömmaste sinnesläge, och jag ska hedras med mjölk och honung.
Det bästa du kan göra är att följa mitt goda exempel där ute i Haninge.

Dagens bytesbordsfynd!

Smashing Pumpkins - Pisces iscariot CD
La Casa Azul - Tan simple como el amor CD
The Rolling Stones - Out of our heads CD
V/A - Talvin Singh presents: Anokha - Soundz of the Asian underground CD
Stan Getz - Getz for lovers CD
Aztec Camera - Dreamland CD
The Who - Soundtrack from the movie "The kids are alright" CD
Kazumasa Oda - (en jävla massa japanska tecken) CD

Jag känner mig nästan lite smutsig. Som när jag hittade alla Carter USM-eps för 3:- styck på Skärholmens loppis. Eller Siddeleys "Slum clearence" på CD-Centralen i Göteborg för en tia.

Dessutom tre weißbier-glas till Jonas (jag har ju pangat ett par ölglas i disken vid det här laget).

Och följande böcker:

Selma Lagerlöf - Löwensköldska ringen
Charlotta Cederlöf - Hello love
Alan Warner - Morvern Callar

Att flyga till London, forsok 2

Over Alborg, torsdag 08.47

Det ar nastan for idylliskt. Vintervadret ar klart och vackert nar planet lyfter fran Arlanda, och jag far knappt ens lock for oronen. En skaplig kontrast till gardagen och insikten vid Cityterminalens informationsdisk, men en nastan lika bjart motsatskansla jamfort med hur ont jag hade i magen nar jag satt pa bussen fran Marsta, ja, for den delen var jag livradd anda tills planet var i luften. Ett konstant och malande paniktillstand. Ar jag saker pa att jag inte missat bussens hallplats for terminal 2? Har Marsta-tabellen i knat hela vagen och haller den aktuella listan med hallplatser i mitt synfalt som om det gallde liv eller dod.

Nu flyger jag over Danmark, tittar ner pa dansk sno. Den pakistanske mannen fumlar med tekoppen och allt kanns genast mycket mer okomplicerat. Slipsnissen mellan oss blev valdigt irriterad nar jag ville ga pa toaletten och han darfor var tvungen att resa sig. Jag hatar sant. Men nu kanns det battre. (Den skotska flygvardinnan ursaktar sig da hon ser att min juice inte ar helt tinad, och skillnaden mot gardagens Cityterminalskansla har gjort mig sa mottaglig for positiva intryck att jag nastan blir kar vid forsta ogonkastet nar hon ler at mitt "don't worry, it'll be fine sooner or later".) Det ar inte bara jag som fumlar - en insikt som kanns lika himlastormande och omvalvande varje gang jag kommer till den. Han, pakin alltsa, spillde aven ut sitt te och fick be om en ny kopp. Nog for att det kanns lite osympatiskt att det narmast kravs skadegladje eller nagot ditat for att jag ska bli lugn, men varfor hanga upp sig pa en sadan petitess?

Erbjudandet om att handla taxfree ar sa diskret framfort att jag nastan blir generad. Jag vet forresten inte riktigt varfor jag skriver. For att Per Hagman sitter tva rader bakom? For att jag inspirerats av det ostigt valskrivna resekaseriet om korallrev i Zanzibar som jag just laste i DN? Nja, jag tror snarare pa den omvalvande kanslan. Nar British Airways-automaten pa Arlanda bad om ditt kort var jag i sakert en halvminut lika overtygad som igar om att jag inte skulle komma ivag. Men mannen vid BA:s disk, med det osannolika namnet Kack (jag tanker tjock dalmas, inte morkhyad man i kostym) gjorde mig ater lugn. Val framme vid gate 67 hade jag redan hunnit se efter i vaska och fickor ytterligare ett dussin ganger, varje gang lika overtygad om att jag tappat pass, boardingcard eller bada. Trodde en stund att gaten hade hunnit stanga. Att herr Kack inte verkade det minsta stressad sjonk liksom inte in. Jag var nara att liksom vid automaten ringa for att bli lugnad, men naturligtvis hade den annu inte oppnat. Efter allt detta kanske du forstar hur vackert Nordsjon kan glittra i solen nar den skymtar nere mellan molnen.

I hojd med Bryssel, torsdag 10.31

Detta ar nog forsta gangen i livet som jag pa allvar inser att det mycket val kan vara vart att lagga ett par hundra kronor extra for att erhalla ett bemotande som andas manniskovarde och hovlighet. Jag trivs battre pa Intercitytag an pa X2000 - det senares standiga hogtalarutrop dar forseningar pa tva minuter beklagas av nagon som av tonlaget att doma ligger pa en spikmatta ikladd sack och aska kanns en smula konstruerade och sokta varje gang. Visst ar det i narheten nar jag vid takeoff far hora vilket noje det ar att ha mig ombord, men da det bara framfors en gang kanns det pa ratt sida gransen for det sympatiska.

Men, just som jag ska vanda blad i min Metro och lasa om gardagens flygkrasch i Holland, skakar planet till och skylten om sakerhetsbalte tands. Jag som trodde det var lugnt nu nar vi kommit in i hojd med Belgien, men icke. Var allt for bra for att vara sant anda? Det marker vi snart. For att stilla nerverna reciterar jag "747" med Kent inombords och forsoker kanna mig blase och sextonarig snarare an orolig, det gar faktiskt over forvantan. Trots att planet fortfarande skakar, lutar jag nastan at att kunna skriva till dig snart igen. Om inte far du komma ihag att jag alskar dig och allt det dar.

I hojd med Canterbury, torsdag 10.02

Jag ar inte ett spoke, och haller med inte med spokskrivare. Foljdaktligen lever jag och har halsan. Ar dessutom finare i haret an mr Hagman. Daremot ar jag naturligtvis fullkomligt genomsvettig. Naval, snart Heathrow och mojlighet till ombyte. Det kommer nog kannas lite markligt att inte anlanda till stan via slummen i Hendon. Tur att Nanok Bie finns sa jag kan kanna medlidande med honom istallet.

Heathrowtoalett, torsdag 10.56

Byter t-shirt innan passkontrollen. Nar jag drar av mig plagget vager det dubbelt sa mycket som nar jag drog pa mig det.

282 Holly Lodge Mansions, fredag 18.34

Har inte hunnit skriva sedan sist, och det ar val en bra grej egentligen. Nu sitter jag hos Elizabeth och Niklas, som ar typ bast, fast de ar inte hemma. Jag tittar lite pa vad jag ska spela for skivor och funderar pa vad man sager nar man halsar pa Amelia. Tack for allt, horru!