The new beat

Som sagt, vi får ny hemsida!
Man kan gå in och se hur det kommer se ut, även om det inte finns så mycket matnyttigt än.
Go!
Nu vet jag vad jag ska göra ikväll i alla fall.

***

Nu har jag gjort lite grejer på sidan.
Tyvärr fastnade jag fram på morgonkvisten, fattar inte riktigt wordpress, men mer värt att kolla nu i alla fall.
Snart ska jag ta tag i att skriva om Mats Härd.

***

Okej, nu ska jag skriva om Mats Härd. Eller, det handlar väl inte om Mats Härd egentligen, det var mest ett namn jag droppade för att min göteborgska läsekrets även framöver ska sitta som klistrad. Dock, han skrev såhär efter senaste hemmamatchen för Frölunda:

Frölundaborg må vara gammal, sliten och för liten - men jag älskar den här bedagade hockeyhallskönheten. Den direkta kontakten, publikens omedelbara närvaro, när det smäller i sargen så känns det även på läktaren.

Inte med ett ord nämner han vad det står om i Thomas B Lindahls matchreferat:

Faktum var att det var tio utvisningsminuter på fem spelminuter. Lägg därtill en straff för Färjestad och domare Thomas Andersson tillhörde inte Frölundaborgs kelgrisar.
Vid femte raka utvisningen rann det över för ett antal hemmasupportrar och plastflaskor, snusdosor och ett paraply (!) flög in på isen.
Andersson kontrade med att kräva omspolning, men ismaskinen hann knappt in på isen förrän denna blåstes av. Det hela fick dock en avkylande effekt på hemmapubliken.
Stämningen höjdes till plusgrader när hemmalaget redde ut utvisningsstormarna och tog ledningen med 1-0 i slutet av perioden.

Vänta nu... var är fördömandet? Det skräckslagna bildspråket? Den feta "hockeyn är död"-rubriken?
Nejdå, inte i Göteborg. Här är det mysigt och intimt. Krama Marcus Berg är också mysigt (och intimt).
Ett slitet Söderstadion däremot - det är Stockholm och livsfarligt.
Jag blir så trött.