Ibland - när man ägnat flera år åt att desperat baktala och förakta sitt 18-åriga jag, det som satt på pojkrummet och lyssnade på Per Hagmans och Peter Birros sommarprat inspelat på kassett - är det ganska skönt att bli påmind om varför man älskade (och kanske på något plan fortfarande älskar) Peter Birro. Det är skönt när folk menar något med vad de säger och vill något med vad de gör.
2 kommentarer:
usch jag blev tårögd
Jo, jag med...
Skicka en kommentar