Bullevi

We're all smiles
And honest, I swear
It's the turnstiles
That make us hostile

Man ska smida medan järnet är varmt, heter det. Jag pratar just med min vän Pär, om en ganska hätsk diskussion på Facebook med vår gemensamme vän Björkas, som inte ledde någon vart överhuvudtaget utom till hårda ord och en känsla av att jag borde ringa upp honom i ett försök att reparera den dåliga stämningen. Men, det känns faktiskt inte som att det skulle leda någonvart, det heller. Så jag skriver av mig istället.

Mattias, nånstans kunde du ju ge en gröngöling informationen om att du faktiskt är hjärntvättad som vilken god sektmedlem som helst. Att det är det det handlar om.

Förutom att det alltid är lika trivsamt att bli klappad på huvudet är jag så fruktansvärt trött på Stockholmshatet. Länge har jag bara bitit ihop och accepterat det, vilket man ju kan tycka är ganska rimligt med tanke på hur felknullad den här stan på många sätt faktiskt är (eller har blivit, snarare) och hur den felknullar resten av Sverige på ganska talrika sätt. Men när det gäller fotboll blir jag less på riktigt nu. Mer specifikt blir jag irriterad när finlandssvenska medelklassmän flyttar till Göteborg respektive Stockholm för att bli stereotyper som fattar tycke för Gais respektive Hammarby. Eller, det är naturligtvis trevligt och sympatiskt också. Jag gillar både Björkas och Acke fantastiskt mycket, det är roligt att de hittat en tillhörighet på den fronten och det unnar jag dem. Vidare inser jag att det inte är lätt att hitta sin plats i den svenska fotbollstillvaron med Ulf Stenberg som enda sportjournalistiska referenspunkt och lots, men snälla, sit down shut up när det gäller sådant som det saknas åtminstone grundläggande kunskap om. (Till och med Jerry, det ursprungliga föremålet för diskussionen som helt saknar supporterskaps-knowhow, vet att det är så man beter sig. Och Pär, som är från Blekinge, tycks förstå.)

Kortfattat: Jerry har rätt på alla punkter i den normala världen. Du har rätt i din värld (som befolkas av främst fotbollsintresserade män i sthlm).

När jag bodde i Göteborg blev jag utblängd på spårvagnen när jag talade i telefon eftersom det hördes att jag var från huvudstaden. Ja, det är sant.

Jag ger blanka fan i era kaffe och mazarin-derbyn och mysmatcher mot Trellehula inför 2384 pseudointellektuella anglofiler på Nya Gamla Nya Gamla Nya Gamla Bullevi. Är det då verkligen så otroligt mycket begärt att i gengäld bli lämnad ifred?

Jag känner mig här lite som jag gör varje gång norsk media gör en stor affär av någon läskig eller häftig händelse i Sverige.

Och ja, jag älskar våld, främst ultravåld. Jag håller ju på en Stockholmsklubb - ge mig en liten Gais-knatte att slänga bangers på och jag ejakulerar sannolikt i ditt ansikte på två makrillröda.