Vardag

Alltså. Jag tänker inte hemfalla åt "det här har jag gjort idag"-inlägg. Sådana var fan anledningen till att jag inte börjat skriva någon sån här förrän nu. Men.

Idag när jag var på väg hem var jag några minuter ifrån att hamna nån meter från det där skottdramat all riksmedia toppat med under dagen. Måste ha kommit med vagnen innan, gick av på Komettorget, in på Mini Price (bröd, chips, cola, juice), vidare till Kometgrillen (ostrulle, vad annars?). Väntade kanske tio minuter på maten, betalade. Någon gång där sköt nån två pers mitt på hållplatsen, en död och en skadad. Mitt på ljusa dan, och enligt ögonvittnet som citeras i GP låter det som att snubben lackat på något de andra sagt. Och inte som någon överlagd uppgörelse.

När jag gick förbi hållplatsen på väg hem för att sätta mig framför Rögle-Malmö och käka min ostrulle och dricka min cola såg jag två killar som tog hand om en man som såg ut att ha gjort sig illa. Hörde ambulanssirener. Reflekterade inte mycket över det, och inte heller över att det stod en massa folk på torget och glodde. Folk är nyfikna, inga konstigheter.
Pratade i telefon med Karin, stod i fönstret och tog ett bloss, hörde en helikopter i luften. Vi skojade om att det verkade lite överspänt att skicka upp en helikopter för att spana efter den jäveln som sandat dåligt vid hållplatsen. Sen tänkte vi inte mer på det utan snackade vidare om Budgies-omslaget. När vi lagt på hörde jag ekot-jingeln från mitt rum (hade som vanligt somnat till P1 och inte brytt mig om att stänga av sedan), tänkte att man kunde uppdatera sig lite, och kliché eller ej så kändes det som is i hela kroppen.

Mannen jag såg bli omhändertagen var förstås GP:s frilansfotograf. Här har jag rätt svårt att moralisera. Många känner varandra här ute, och hade jag sett nån gå fram och knäppa en massa bilder på mina polare som nån just satt ett gäng kulor i hade jag nog inte tänkt "äh, han gör bara sitt jobb", utan snarare tvärtom.
Tydligen var det här det enda av det han presterade på Komettorget som dög åt GP, trots att han skryter om att han lyckades fortsätta knäppa med en hand sedan han fått den andra armen bruten. Alltså lär han antingen vara en rätt kass fotograf i största allmänhet, eller betydligt mer intresserad av gore än GP. Eller, högst troligt, både och.
Oavsett vilket; palla moralisera. Jag har slagit någon typ tre gånger i hela mitt liv men det här är en sån grej jag lika gärna kunde ha gjort (misshandeln alltså, tror inte jag hade dödat nån bara sådär). Kanske inte hade fortsatt sparka när människan legat där, men... ja.

Jag vill inte falla in i det där med att känna sig otrygg här. Jag vill vara stolt över stället där jag bor, och det är jag oftast. Nu känns det dock rätt obehagligt att det springer omkring nån med revolver i skogarna, särskilt när han verkar vara skapligt impulsiv och sprang upp för samma skogsväg som jag tog bara en liten stund senare. Ska nog inte börja jiddra i tvättstugan i onödan de närmaste dagarna, tror jag.

***

Jag har börjat dricka äppelcidervinäger, tog bland annat en efter ostrullen jag nämner ovan.
Det ska vara bra för ämnesomsättningen, right?
Har nämligen dragit ner rätt bra på rökningen och man vill ju inte ha kulmage riktigt än.
Kanske borde jag helt enkelt Röra På Mig ibland, eller Äta Bra.
Får bli framtida projekt...

(sorry, nu skrev jag en grej om mitt private life ändå)

***

Köpte skivor idag - bland annat Before the trenches EP (nu saknar jag bara Load it och Blizzard/Headacher) och... första Motorhomes. Lyssnar på den nu (klockan är 05.29 och jag har suttit med skivjobb hela natten och jag borde väl egentligen göra ett nytt inlägg av det här men lite skam i kroppen har även JAG och palla headlinea med Motorhomes). Den är faktiskt ganska god ändå. Främsta invändningen mot skivan torde väl vara "tråkig!", och vissa låtar är förstås rätt sega, men när det funkar, som här eller framförallt här (dock inte här), är det ju inte läge att plocka fram det slagträet. Det är faktiskt nästan lika bra som jag tyckte i Norberg för... sju år sedan.