För kännedom

Apropå detta inlägg, om diverse saker man kanske inte alltid tänker på:

Jag brukar känna att jag kanske snarare tänker för mycket på sånt där för att det ska vara sunt, jag tycker ju till exempel inte att det är det minsta konstigt att E ser till att komma senare.
Det är märkligt hur män alltid har en förmåga att ta sånt här personligt och som ett påhopp. Det är märkligt hur förtvivlat svårt män ofta har att tänka strukturellt om sådana här saker. Det är som att allt kommer för nära för att det ska vara möjligt att tänka klart. Allt det där är lätt för mig att säga när jag bara sitter och läser om en situation.

Men, det är ju en helt annan femma om jag hade lyckats hantera det där själv, när man var mitt uppe i det, även om jag förstås gärna vill tro att jag hade varit förstående och sådär men det känns ganska givet att jag också hade blivit ganska ställd. Jag har i ärlighetens namn aldrig ens tänkt på det här scenariet.
Tror i alla händelser att det är nyttigt för oss att tänka på hur saker alltför ofta funkar, vilka åtgärder kvinnor faktiskt vidtar. Alla bokstavliga (uppenbara och självklara) och bildliga (dolda och outtalade) omvägar som måste kosta otroligt med tankeenergi som kunde används till något mycket trevligare.

Så vad ska vi män göra? Det vore till att börja med klädsamt om vi slutade envisas med att placera oss i försvarsställning varje gång vi får förtroendet att delges något sånt här, när det vore mycket mer rationellt att vi blev glada för att vi trots allt ses som en medmänniska som man utgår ifrån kan lyssna och förstå. Det skulle vara något som förändrar mer än femtioelva terminer självförsvar.

Till sist tror jag ju mycket på styrande lagstiftning, och jag tror det vore toppen med en lag som säger att män (män utan rollator, eh) är skyldiga att kliva av bussar, spårvagnar, pendeltåg före kvinnor, skyldiga att vara först på gångvägen.