Till de Känsliga Männen

Intressant mekanism: den senaste månaden har jag ju hintat om en del saker som hänt omkring mig. När jag tidigare gjort det i Sociala Medier (ett par paradexempel är texten där jag pratade om att inte finnas där alls för en vän som jag tidigare haft en relation med och den här allmänna tröttman - och kanske framför allt spilla bönor-inlägget, som jag ju också länkade från fejan, vilket gav helt fantastisk respons med fina mail bland annat från folk som har partners i samma situation osv osv), så har det hänt. Så också nu.

Vilket? Jo, att de Känsliga Männen kommit fram ute. Sagt att de skulle vilja Umgås mer med mig, att det är trist att vi aldrig Pratat Ordentligt, att jag verkar vara en så klok/fin person som säkert skulle Förstå Saker. Det de - nästan undantagslöst - haft gemensamt: de respekterar inte min sfär alls. Givetvis handlar det ofta om att de ju inte approachar mig förrän de druckit ett försvarligt antal stora stark på typ gymnastiksalen MedisDebban, men jag tycker mig ändå se ett mönster här. Det är inte ett okej beteende.

Jag är helt lugn med att man vill prata med mig om de här fyra veckorna, för det har hänt helt obegripliga saker som jag inte velat vara spikrak kring utåt. Ändå måste det få vara åtminstone lite på mina premisser eftersom det (för att dra till med en Kenta-referens) faktiskt är mitt liv det gäller - och så har jag faktiskt tillräckligt med människor omkring mig att bena i saker med, och ventilera för, som det är. Jag är otroligt tacksam för det, men det betyder också att jag inte har plats för er i sinnet.

Jag behöver själv kamma mig på en massa områden, inte minst beträffande just detta att saker ofta varit för mycket på mina villkor i relationer, men jag har inte riktigt ork att vara en axel att gråta på just nu om vi inte har en sådan relation sedan tidigare.