Tisdagsplock

Idag har jag inget särskilt att skriva om så det blir lite småplock; jag har ju lyckats skriva här varje dag i en vecka och det vore förargligt att bryta den sviten.

Ansiktsbehåring. Vad ska det egentligen vara bra för om det ändå inte är mycket bevänt med ens skäggväxt, när det varken blir någon vidare vinterpäls eller har någon estetisk poäng? En jämnårig bekant undrade häromdagen om det helt enkelt var dags att sluta hoppas nu när han var 30. Själv har jag aldrig riktigt hoppats eller grämt mig, utom i mina mer fåfänga stunder då det känts lite som att min manlighet naggades i kanten av det uteblivna håret. Men mest har jag irriterats över att behöva raka bort detta - som mest jag lagom småbittert mest tycker påminner om könshår - från ansiktet jämt och ständigt för att inte se ovårdad och jävlig ut. Ibland har jag till och med funderat på permanent hårborttagning. Undrar vad det skulle kosta egentligen.

Sista minuten. Varför väntar jag alltid tills det nästan är för sent att gå till bussen, ringa viktiga samtal eller som idag, hämta ut ett paket? Är det för att jag tycker det är så tråkigt att vänta? Är det något slags behov av att leva on the edge och verka upptagen när jag inte är det?


Fransk tjej, fin cover

Rough Bunnies. Om du händelsevis inte hänger på fejan, där jag och Jocke nu planerar Malmöresa för fullt, men vill hänga med i hans bil för att se världens kanske bästa band - säg till. Bilen går från Nyköping och datumet är 2/2.

Rökning. När jag bodde med Johan i Bergsjön och vi ordnade spelningar i lägenheten rökte jag lätt ett paket om dagen, ibland mer. Inomhus; eftersom 100 indiekids rökte hos oss en gång i månaden fann vi det tämligen onödigt att själva ta oss i kragen. Efter ett par år skaffade vi Alma och skärpte oss. Nu, några år senare, är jag nere på ett paket i veckan. Åtminstone de senaste fem veckorna, och med undantag för 24-31/12 då jag var karatefull tre gånger och det dessutom fanns en julafton att sitta ensam. Mina viktiga cigaretter är annars: till morgonkaffet, efter maten, efter ligget. Nu börjar de andra onödiga cigaretterna kännas just väldigt onödiga, vilket är soft. Det här är ju säkert helt otroligt tråkigt att läsa om men jag vill mest skriva det publikt för min egen skull så jag håller stilen även framöver.

Gurka. Är det något man förväntar sig att kunna lita på och ta för givet i den här stan så är det förstås att man ska kunna gå till sin lokala mataffär och köpa en lokalt producerad gurka att skiva på sina rågbröd med gouda-mackor. Döm om min förvåning och besvikelse när jag för en halvtimme sedan upptäckte att Ica endast saluför spanska gurkor. Spanska jävla gurkor i Västerås? Otroligt. Jag blev så perplex att jag glömde att jag var sugen på gurka när jag klev in i affären och fick inte med mig någon Franco-gurka hem.

För gamla datorspel. Är du ett troget Mattias Jansson-fan på fejan minns du hur jag för några veckor sedan fick en åthutning av konduktören på tåget till Stockholm; "du kan inte åka på sms-biljett när du har en så gammal mobil". Skärmen var för liten. Jag som trodde saker skulle bli mindre och inte större nuförtiden, men icke. Igår kom nästa besvikelse. Vid mitt Myrornas-besök lyckades jag rota fram Championship Manager 2 och Championship Manager 3 (från 1996 respektive 1998). Glad och förväntansfull inför en härlig nostalgitripp stoppade jag i skivorna i datorn, bara för att mötas av beskedet att datamaskinen är för nymodig. Vad är dealen med det här? Funderar på att, när jag inte är lika trångbodd, i ren trots köpa en gammal dator för att kunna lira sånt här.

Bloggkommentarer. Jag länkar oftast på fejan när jag skrivit något här och skulle bli mycket förnöjd om man kunde synka det hela så kommentarer på länken där blev till kommentarer på inlägget här. Man vill ju ha kommentarer liksom. Annars är ju youtubekommentarer alltid lika härligt och egentligen viktigare/roligare.

DJ-förfrågningar. Jag fattar aldrig varför det alltid blir så förläget när jag ska fråga om att få spela skivor någonstans, i synnerhet när det handlar om någon jag känner. Om jag förväntar mig att folk jag känner ska kunna fråga mig om att få DJ-a när jag fixar något, utan att det för den sakens skull ska behöva bli konstig/dålig stämning ifall jag inte tycker att det passar in, måste jag väl kunna bete mig som en vuxen människa (och dessutom någon som arrangerat grejer i ett decennium) jag med? Herregud vad larvig man är ibland. På tal om sånt, här är sent omsider spellistan från Temple of Love i Västerås på juldagen med youtubelänkar (och okej, här inser till och med jag att det nog vore smidigare med länkar till spottan, men videor är också trevligt... och, det är vad som spelades i baren alltså, vid dansgolvet var det för stökigt för att anteckna... och, nu kan ju någon annan räkna män om andan faller på):

The Baseball Field - I wonder what Christmas feels like (mp3)
Tredje Mannen - Svensk vinter
Twig - At work and at home
Supertuff - Jag hatar dig, dö
Arab Strap - (Afternoon) Soaps
Hydroplane - Grand central
New Order - Love vigilantes
The Go-Betweens - Right here
Leevi and the Leavings - Muotitietoinen
The Monochrome Set - B.I.D. spells Bid

The Starlets - Radio friendly
Go-Kart Mozart - Listening to marmalade
They Go Boom!! - Sleepyhead
After-School Sports - Wind up
Black Box Recorder - The school song
Cloetta Paris - Broken heart tango
White Town - Cut out my heart
Barcelona - Fleeting fame
The Brilliant Corners - I never said that
Aztec Camera - Jump

Orange Juice - Blue boy
The Smittens - Gin and platonic
The Triffids - Stand up
Your Place Or Mine - Heut ist mein tag
The Slits - I heard it through the grapevine
Shrag - Stop the revelry
Elenette - Jag hatar män
Blondie - Union city blue
Vapnet - Thoméegränd
de Montevert - Skyll på mig (mp3)

A Gentle Touch - Memories
Electronic - Getting away with it
The Embassy - Some indulgence
The Radio Dept. - Heaven's on fire
Silverbullit - Kite
Makthaverskan - It's you and it's I
Fireside - Kilotin
Slowdive - 40 days
Cocteau Twins - Lorelie
Helen Love - Atomic beat boy

Teen Anthems - What a girl wants (punk mix)
Pizzicato Five - Twiggy twiggy
Knight School - Pregnant again (spelades av misstag, fick en ny öl lite för ofta för att det skulle funka friktionsfritt, bra låt dock)
Dr Higgins - Kåkfararbrallor
The Siddeleys - You get what you deserve
Fat Tulips - Confessions of an English girl
Dolly Mixture - How come you're such a hit with the boys, Jane?
Trixie's Big Red Motorbike - Roman and Narcissus
Au Pairs - That's when it's worth it
The Associates - Club country

The Paper Merchants - The kids at the club
Last Days of April - Playerin
The Lemonheads - Being around
Paddington Distortion Combo - Allt är förbi (typ 14 fina minuter; man behöver ju rök- och toapaus)
Rough Bunnies - Dance with your shadow
The Just Joans - I won't survive
Casiotone for the Painfully Alone - Scattered pearls
Friday Bridge - Love and nostalgia
Fosca - It's going to end in tears (All I know)
Whigfield - Saturday night

Regina - Minua ollaan vastassa
Manic Street Preachers - Motorcycle emptiness

(Sedan fick Regina-skivan gå ett par varv till stängningsdags.)

Efter är bäst ibland

Han reste sig upp så hastigt att stolen ramlade omkull och sa att han var glad att han inte hade Dagens Nyheter - han saknade lust att läsa sin egen dödsannons varje morgon på ledarplats.

Jag drog mig lite för att skriva det här inlägget, precis som jag drar mig för att inte länka till youtubeklipp med för många visningar, man vill ju inte gärna skylta med att man är lite efter sådär. Om man inte är cutting edge i verkligheten kan man åtminstone försöka att på nätet göra sken av att vara en cool snubbe. Etc, etc.

I alla fall, i eftermiddags gick jag in till stan, över Skallbergsmotet, genom Kristiansborgsallén. Det blev ingen fika på Kalles idag, men jag gick till spelbutiken (som inte tar kort, "men snuset är nio kronor billigare hos mig än hos konkurrenterna serrö"), Myrornas, Skivbörsen, bolaget, Konsum (ja, det heter Konsum, kids) och sedan till biblioteket. Det blir annars rätt många besök i den märkliga biblan, delad i två lika stora lokaler, där jag avslutar i fackbiblioteket eftersom det är närmast att gå hem igen den vägen. Idag köpte jag en tygpåse, sannolikt min enda souvenir från stan. Med tanke på vad som nu påbörjats i Nacka är bibliotek något jag kommer minnas från min uppväxt - jag har sedan något år tillbaka slutat säga att jag ska berätta om saker för barnbarnen - som en utopisk och vacker institution, och den vill jag hålla under armarna så gott jag kan.

Men boken jag sträckläste inatt, Mig äger ingen, hade jag inte lånat på biblioteket utan av en vän, detta var länge sedan. Jag anade knappast att jag flera år senare skulle vara bosatt i Västerås en tid, men det hade ändå inte blivit av att jag öppnat den förrän nu, efter att hundratusentals svenskar redan gjort det. Den här gången är jag tacksam för att jag var lite efter sådär. Visst är det en väldigt fin bok alldeles oavsett, men det blev en speciell känsla när man befinner sig här. Det känns på något sätt väldigt fint att man exempelvis hunnit med att vakna upp bakfullare än Jesus farsa på Viksäng (stadsdelen där Åsa Linderborg växte upp med sin far). Det finns inte så mycket att tillägga egentligen eftersom du som läser detta sannolikt har koll sedan länge - men det ger mig den här gången bara en för mig sällsynt tro på Sverige när en bok jag ger fem gurkor av fem möjliga kan bli mainstream. Lite som My war fast en bok.

Tekniken

Det går undan nu.
Förra helgen använde jag en dvd-spelare, det hade jag aldrig gjort förr. Igår laddade jag ned film för första gången. Och nu alldeles nyss tankade jag för första gången mobilen via internet.
Jag har fortfarande inte Spotify och lyssnar till och med på såna däringa skivor rätt ofta, jag har med mig en busstidtabell när jag är ute (jo, man behöver det i den här stan), men fortsätter det så här kommer jag kanske vara i fas med de andra pensionärerna vid årets slut. Tanken svindlar.

Well

Kan inte direkt klaga på hur 2011 började i alla fall.

Nyårsgnöl

Det är tveksamt om jag kan skriva så mycket om det här året (där jag mest suttit och hört på när bostadsrätter, bröllopsklänningar och New York-resor visslat förbi i periferin som någon slags surrealistisk kakofoni - men man får lov att vänja sig) utan att låta helt jävla Nordpolen, så det är nog bäst att jag nöjer mig med att berätta hur jag just gick halvvägs till Bergslagen och dess Coop Forum för att handla onyttigheter enligt devisen "mig skall intet fattas".

got so little to live for but it's there every day
sure I know that it's over, it doesn't help me at all
now almost everyone's back for Christmas and New Year's
and maybe I will see you, what you've forgotten I've kept

Genier

Jag tycker om ettnollett. Rätt mycket. Därför blir hela inledningen till det här inlägget en slags brasklapp.
Nicke, som nog är själva definitionen av en eldsjäl, har där oförtrutet pushat för alternativ musik sedan 1984. Det femtioandra och sista numret av blaskan kom ut rätt nyligen - och när vi igår besökte skivbutiken han driver, var det rätt givet att lägga rabarber på varsitt ex, särskilt när de mer eller mindre gavs bort på köpet när vi inhandlat varsin hög fina skivor.
Väl hemma spred sig en vemodig känsla i kroppen när jag öppnade den snygga påsen tidningen kom i och började plöja igenom de 100 sidorna över en stor kopp te. Som vanligt skrivs det initierat och entusiastiskt om musik jag älskar - eller ännu bättre, musik jag får chansen att upptäcka. Bland skribenterna finns människor jag beundrar, och människor jag räknar som mina vänner. Därför, och för den delen för att det känns vemodigt att tidningen försvinner, är det här inte helt enkelt att skriva om.
Det råder inga tvivel om att ettnollett gjort stor skillnad och nytta för det alternativa musikklimatet, och att tidskriften inspirerat många till kreativitet. Men, medan jag läste kunde jag inte låta bli att börja räkna, och kom fram till följande:

* Av fotona i tidningen föreställer 67 (86%) av dessa män och 11 kvinnor.
* Vad gäller artiklarna är, utöver de 14 sidor som redaktören själv står för, 28 sidor (93%) författade av män och 2 sidor av en kvinna.
* Till sista numret har en imponerande samling svenska och utländska artister fått lista de fem allra bästa låtarna de hört under de 26 år som ettnollett funnits. Av de som fått göra listor är 45 (90%) män och 5 kvinnor. Tillsammans har dessa artister (om jag räknat rätt - och jag har här och i nästa exempel helt enkelt hoppat över bandnamn jag inte känner till närmre) valt ut 181 (86%) låtar som män står bakom eller är tydliga frontfigurer samt 17 där det istället handlar om upphovskvinna/or och kvinnliga ansikten utåt.
* Vad gäller personnamn, artister och band som nämns i tidningens artiklar är 496 (90%) män, och 56 kvinnor. Av de tillfällen där kvinnor nämns, handlar det till ungefär en tiondel om Margaret Thatcher (den klassiska katalysatorn för kreativitet i åttiotalets Storbritannien) samt ABBA (den klassiska katalysatorn för alternativ musik i sjuttiotalets Sverige). Och jag känner mig lite förlägen när jag tänker på att jag ofta uppfattat beskrivningar det manliga ömsesidiga ryggdunkande man ofta läser om i feministiska texter som smått överdrivna; femtioelva synonymer till "genialisk" staplade på varandra och så vidare. För - det är mer eller mindre så det faktiskt ser ut när män skriver om andra män.

Allt detta har förstås slagit mig förr och i lika hög grad handlat om andra tidningar och sammanhang; som alla säkert förstått av min utförliga brasklapp är detta inte ett påhopp specifikt på ettnollett, men det blir onekligen extra tydligt när siffrorna ligger här framför en och det trots allt handlar om en indieblaska.

Karin Dreijer fick vid en paneldebatt på Hultsfredsfestivalen frågan om varför hon tyckte att den kvinnoseparatistiska festivalen Ladyfest är ett så bra initiativ. "Vi sitter ju på en mansseparatistisk festival nu och den är väl en rätt bra idé", tror jag hon replikerade. När min klubb Cosy Den fyllde fem år förra sommaren och jag ordnade en festival för att fira det hela, hade jag en uttalad målsättning att det gällande artist- och dj-bokningar skulle vara 50/50 könsmässigt. Det gick inte riktigt. Inför festivalen nu i somras sa jag inget högt om min ambition och paradoxalt nog lyckades jag den gången, antagligen för att jag året innan vant mig vid att ställa mig själv mot väggen och tänka bredare än jag gjort tidigare. Jag nämner inte det här för att slå mig själv för bröstet eller för att jag skulle vara bättre än någon annan (vilket jag naturligtvis inte är; jag tyckte i flera år att textraden You know the world was made for men and not us var väldigt fin och rörande men på senare år har den mest känts ganska keff), men för att man alltså har enormt stor nytta som arrangör framöver, bara av att ha tänkt igenom det här vid en process. Så det kan jag rekommendera, om du också har någon form av inflytande.

Allt detta är verkligen något av en mindfuck. Hur hade jag upplevt musikklimatet ifall jag råkat vara begåvad med äggstockar istället? Sannolikt hade jag inte känt mig lika pepp på det hela i alla fall.

t/r

Först, lite gnöl. Varför föreslår man att det skulle vara jättefint att fika runt två-tre vid Hornstull när man sedan strutsar dagen efter? Jag har så svårt att förstå mig på den typen av beteende. Vill, orkar eller kan man inte är det väl helt okej; bara att säga det i så fall.

Annars var Stockholmsvisiten angenäm. Det är läggdags nu, men kortfattat var...

...tåget i tid på ditvägen.
...mötet lyckat och gav önskat resultat.
...kvällen på Landet över förväntan (när det gäller uppslutningen alltså, spelningarna/dj-andet hade jag inga tvivel rörande)
...efterfesten hos Emelie också trevlig med Raubtier, finska kyssar och annat smask.
...skivrotandet med Karin på Delicious Goldfish fruktbart, jag handlade för 800 kr (vilket först kändes lite jobbigt eftersom jag antagligen inte borde börja lägga den typen av klumpsummor på skivor bara för att jag faktiskt har pengar att röra mig med ett tag nu, men sedan kändes helt okej eftersom jag lade undan 1500 pix som jag aldrig brände i novembermisären) och är särskilt nöjd med att inte längre bara äga en Would-Be-Goods-skiva.
...tåget i tid på tillbakavägen.

Ett par foton från Landet:



Kattmusik



Dr. Arthur Krause



Varannan Vatten



Poparkakor



Toaklotter



Efterfestpromenad