Efter är bäst ibland

Han reste sig upp så hastigt att stolen ramlade omkull och sa att han var glad att han inte hade Dagens Nyheter - han saknade lust att läsa sin egen dödsannons varje morgon på ledarplats.

Jag drog mig lite för att skriva det här inlägget, precis som jag drar mig för att inte länka till youtubeklipp med för många visningar, man vill ju inte gärna skylta med att man är lite efter sådär. Om man inte är cutting edge i verkligheten kan man åtminstone försöka att på nätet göra sken av att vara en cool snubbe. Etc, etc.

I alla fall, i eftermiddags gick jag in till stan, över Skallbergsmotet, genom Kristiansborgsallén. Det blev ingen fika på Kalles idag, men jag gick till spelbutiken (som inte tar kort, "men snuset är nio kronor billigare hos mig än hos konkurrenterna serrö"), Myrornas, Skivbörsen, bolaget, Konsum (ja, det heter Konsum, kids) och sedan till biblioteket. Det blir annars rätt många besök i den märkliga biblan, delad i två lika stora lokaler, där jag avslutar i fackbiblioteket eftersom det är närmast att gå hem igen den vägen. Idag köpte jag en tygpåse, sannolikt min enda souvenir från stan. Med tanke på vad som nu påbörjats i Nacka är bibliotek något jag kommer minnas från min uppväxt - jag har sedan något år tillbaka slutat säga att jag ska berätta om saker för barnbarnen - som en utopisk och vacker institution, och den vill jag hålla under armarna så gott jag kan.

Men boken jag sträckläste inatt, Mig äger ingen, hade jag inte lånat på biblioteket utan av en vän, detta var länge sedan. Jag anade knappast att jag flera år senare skulle vara bosatt i Västerås en tid, men det hade ändå inte blivit av att jag öppnat den förrän nu, efter att hundratusentals svenskar redan gjort det. Den här gången är jag tacksam för att jag var lite efter sådär. Visst är det en väldigt fin bok alldeles oavsett, men det blev en speciell känsla när man befinner sig här. Det känns på något sätt väldigt fint att man exempelvis hunnit med att vakna upp bakfullare än Jesus farsa på Viksäng (stadsdelen där Åsa Linderborg växte upp med sin far). Det finns inte så mycket att tillägga egentligen eftersom du som läser detta sannolikt har koll sedan länge - men det ger mig den här gången bara en för mig sällsynt tro på Sverige när en bok jag ger fem gurkor av fem möjliga kan bli mainstream. Lite som My war fast en bok.