One final, Sjöhagen

Lugn i stormen, jag ska inte börja relationsblogga, men lite kontext behövs nog här. Jag tycker det är jobbigt att gå vidare när man inte fått ett ordentligt avslut på saker som varit. När jag helt oförberett fick se Morrissey ihop med henne på Hultsfred 2004 eftersom hennes pappa skjutsat och jag åkt från Göteborg med halva mitt korplag, fick vi båda visserligen ett väldigt fint avslut på många sätt. Ingen av oss var arg eller ledsen längre, och vi kände oss nog båda väldigt lättade när vi sagt hej då. Efter det har vi setts ett par gånger ute, vilket bara varit trevligt. Men nu när jag, för första gången sedan de där åren kring millennieskiftet, vistas i Västerås i ett par månader visste jag att det skulle mycket till för att allt inte skulle komma tillbaka. Visst, jag har fikat på Kalles där hon jobbade ganska många gånger, och det har inte känts speciellt mycket av något alls. Men nu när det bara är ett par dagar kvar och jag ändå åkt in till stan för att köpa lite ölprovar-öl, kändes det som att jag var tvungen att ta bussen bort till Sjöhagen. Det är ändå 91:an (bussarna i Västerås förvandlas till nattbussar tidigt på eftermiddagarna) man tar dit, och jag kunde åka hela vägen tillbaka till Gideonsberg.



Jag klev av bussen och tittade ut över parkeringen på andra sidan vägen, på snöhögen som stod där jag en gång satt och läste Bruno K. Öijer (man var ju panda) på småtimmarna en natt för tio år sedan, tills en bil stannade just bredvid. En välbyggd man i 35-årsåldern körde, och bredvid sig hade han en blond kvinna, kanske tio år yngre. Mannen klev ur, granskade mig en stund, och förklarade sedan att det skulle gå "jävligt illa" för mig om jag vågade visa mig i Västerås igen. Jag blev så skakig att jag inte minns vad han sa mer, men gick in mot centrum i förhoppningen att det skulle finnas en tidig förbindelse hem till Stockholm. Han skulle knappast känna igen mig idag, men jag skulle känna igen honom.



Ica Sjöhagen, som jag mest minns som någonstans där man handlade cigaretter eller cola till vodkan, var sig tämligen likt. Det hette numer Supermarket, var lite större, och hade fått en förbutik. Bakom ligger det lilla radhusområdet där gatorna heter precis som förr - händiga saker: i tur och ordning Verkmästargatan, Förmansgatan, Avsynargatan, Provargatan och Konstruktörsgatan. Jag gick in på en av dem, den där allt hände som formade mig enormt mycket, på såväl gott som ont. Följde den till slutet, och gick tillbaka.



Det blev en vända in i affären, för att handla en créme bonjour, alltid lika oumbärligt när man strax ska flytta och mycket är nedpackat. Jag kände naturligtvis inte igen mig; det hade lika gärna kunnat vara Ica Supermarket i Jokkmokk. Sedan var det inte mycket annat att göra än att sätta sig på bussen hem till andra sidan stan, till det som i ytterligare några dagar är hemma. Kärlek är ju aldrig speciellt okomplicerat, men när man är 18-19-20 och det för första gången händer något, och detta något efterföljs av saker som jag inte kommer att berätta om här eller någon annanstans (jag har aldrig tidigare skrivit om detta överhuvudtaget, och det var betydligt tyngre än att gå upp och ned för en gata, så jag slutar nu) men som ingen ska behöva uppleva... ja. Som feel good-slutkläm vill jag nämna att vi mår bättre idag, båda två.

can you please let me remember it wrong?
cause the truth is too strong
it's something I never told
anyone but the one I couldn't hold

Nu är det sannerligen dags för den där ölprovningen.

Självexotiserandet

Fick förstås en provprenumeration på Vestmanlands Läns Tidning när jag flyttade hit. Det var ju snällt, men jag kunde inte låta bli att skratta högt för mig själv första gången jag såg lördagsbilagan. Den heter... VLT latte. Alla är inte helt imponerade.
Jag vet inte vad som är värst; städer som likt Enköping resignerat fullständigt och marknadsför sig som Sveriges Närmaste Stad (Malmö är ett mer välbekant exempel), namn på lördagsbilagor som detta, eller hejdlöst framhävande av varje tänkbar schablon. Och jag vet inte riktigt vad jag tycker om videon nedan. Jättebra låt, och snyggt är det, men...

19-åriga Malin från Järfälla om Atomic Swing

För några år sedan hittade jag en 22-åring från Lycksele på helgon.se som uppgav sig lyssna på följande:

Håkan Hellström,Broder Daniel,Thåström, Snook, The Bear quartet, Van Morrison, Ebba Grön. Thåström., Gyllene Tider, Nightwish, Dia Pslama och Hel

Jag blev mer uppmärksam på kidsens namedroppande efter att jag av en slump hittat den listan, och beslöt att ta ett litet snack med Malin, som utöver vackra, långhåriga män även gillar band som Pink Floyd, Children of bodom, Soil, Atomic swing och Frank Zappa.

***

Hej! Vilken är din favoritlåt med Atomic Swing? Och vad anser du om deras comebackskiva efter nio års tystnad, The broken habanas från 2006?
- Bossanova swap meet. På skivan du nämner finns en annan favorit, Dream on.

Ja, det var nog min favorit av singlarna när det begav sig. Men står sig senaste skivan bra annars alltså?
- Jag har inte lyssnat så mycket på den. Har bara hört Venus addiction utöver Dream on och den har inte gjort något större intryck.

Okej! Tack för tipset om Dream on i alla fall, den ska jag kolla upp.
- Gör det! Den är helt underbar.

Orden

För tillfället håller jag på att ta mig igenom den inte helt obekanta Sjöwall/Wahlöö-sviten Roman om ett brott, och man behöver egentligen inte att Maj Sjöwall säger det rakt ut för att det ska stå klart vilket brott det handlar om: Socialdemokraternas svek mot arbetarklassen. Men det jag vill uppmärksamma nu är de vackra ordval som görs. Jag skrev ned ett gäng ord medan jag läste en av böckerna.

Har alltid haft lite svårt för rena direktöversättningar från engelskan, och dessutom trott att det är ett hyfsat nytt fenomen, men tji fick jag - och det finns även en del rätt graciösa sådana:

sceneriet, indolent, plausibel, apparition, distingerat, indifferent, sinistra, ominöst

Det allra mest påfallande är dock de ord som används för att beskriva tonläget i en replik:

viktigt, lakoniskt, konversabelt, inkvisitoriskt, näbbigt

Slutligen ett knippe stiliga ord i all enkelhet:

solenn, diminutiv, vederstygglig, klutar, jugendtorn, frottera (bokstavligen, med en handduk), presidera, notationsblock, rökverket, patineras, krenelerad, perspektivfönstren, förrött, hugnades, knoga, interfolierade, karakteristika, lugubert, bussigt, fisbaron, relatera (återberätta), procentarkontor, kameraderi, sällsport, ämabelt, kneippade, alabasterhyn, ljungande, förtrytelse, pliktförgätet, böra

Föregående helg i små bilder

Det började sisådär. Missade tåget till Stockholm i fredags och hade ont i magen men tog mig samman och kopplade på charmen, fick därmed åka med nästa på samma biljett ("säg att du pratat med Lena"). Skönt, men snopet att missa fikan med Emmy. Istället blev det en kort pratstund och två snabba kramar; jag hade sex minuter på mig från det att mitt tåg kom fram och tills hennes tåg gick:



Sedan blev det bandy med Bajenhärvan. Haparanda/Tornio är något så märkligt som en klubb från både Sverige och Finland, deras supportrar hade finska flaggor och spelarna dräktreklam för nordfinska morgontidningen Pohjolan Sanomat. Man ledde också med 0-3 efter väldigt oengagerat uppträdande från Bajenförsvaret, men när kvitteringen satt före halvtid kändes det klart. I pausen tog vi en öl, och polisen en korv:



Johan hade med sig morfars bandyportfölj och bjöd på konjakglögg, det var gott och trevligt:



Sedan gick vi till Stage (gamla Sjöhästen; det kändes märkligt att sitta och äta nachos där otaliga trummisar svettats på King Kong), de andra satt på Facebook, det var i gengäld lite otrevligt:



Efter att ha varit på Strand och suttit vid ett stort bord mest för att sitta vid ett stort bord, gick vi hem. Jag till Gullmarsplan, där Elin lät mig kvarta med min katt Alma som bor där ett tag. Sån här utsikt har man vid ett blo på hennes balkong:



Sov lite för länge och fick bråttom att hämta basstärkaren hos Magnus samt ta hissen de 16 våningarna ned och klafsa iväg till Landet. Snart hade soundcheck och mat avklarats. Den vanliga dödtiden inleddes. Istället för att som oss andra mest vänta tålmodigt på öppningsdags hemföll somliga till att skapa konst:



Andra, som Magnus, satt mest och degade:



Klockan blev åtta och de första av 102 gäster anlände. Efter en stund spelade Magnus, det blev förutom bl.a. ett knippe andra låtar om Sundsvall en cover på Sorrow med BD vilken gick hem, i synnerhet hos de två pandatjejer som sprang fram från sitt öldrickande längst bak till första raden och tjoade (man hör dem mycket väl på klippet), för att sedan kila tillbaka till sitt bord igen direkt när låten var slut. Jag fattade aldrig riktigt vad som hände, det gjorde nog ingen annan heller. Trodde inte ens det fanns regelrätta indiepandor längre. Sedan spelade Famnen, och mest på grund av min välkända tidsoptimism blev det bråttom bråttom när det var mina finska gästers tur. Först såg det ut som att de skulle hinna spela tre låtar, men det löste sig. Under deras spelning hittade jag efter fyra år plötsligt en inställning på kameran som gör att foton utan blixt blir helt okej:



Efter en vända hos Emelie gick jag och Vargen till honom för fyllemat, chips, öl, neofolk och däckning. Dagen efter mådde vi ungefär som vi förtjänade, och jag fick tummen upp när jag beslöt att bege mig mot Bredäng för att se Bajen lira hockey; Vargen ville lägga sig en stund till efter att ånyo ha utfodrat mig:



Det är något lite fint med hårda snubbar som lirar bordshockeyturnering i huvudmatchens pauser:



Hämtade mina saker och lämnade Alma på hennes nyfunna favoritplats:



På hemvägen var jag på perrongen redan tre minuter före avgång:



Väl hemma läste jag Svinet av Åsa Grennwall. Väldigt obehaglig och väldigt bra. Sedan somnade jag och drömde som vanligt något konstigt utan att minnas speciellt mycket när jag vaknat.

Njutmat enligt Mattias

Mozzarellapizza och äppelmust. Varför finns det ens äppeljuice?

Dagens mindfuck

Folks mobilnummer står med i telefonkatalogen nuförtiden, insåg jag precis (skulle tro att det beror på att jag hela tiden upplevt mobiltelefonnummer som en högteknologi-relaterad grej, en som man är tvungen att använda sånt där internet för att slå upp).

Fick precis en till: Also we recommend buying advance tickets for Allo Darlin' which is just under a month away and has already sold over 50 tickets! Kommer nog aldrig riktigt fatta hur liten den brittiska indiescenen är trots att jag har en del med den att göra. Men den första mindfucken var nog trots allt dagens.

Lite av en efterhandskonstruktion för att behålla symmetrin med ett inlägg per dag, men vi kan säga att det här är en tredje: att det är nästan fem år sedan våren när jag ordnade spelningar med Hemliga Klubben i Almedals repa under Kortedala torg. Erik de Vahls spelning minns jag som en av de finaste, och han avslutade med en cover på Red sleeping beauty, med samma band som namnet på den här bloggen travesterar en låttitel av. Nu har den spelats in och finns sedan en timme tillbaka att lyssna på samt tanka. Det bör man göra. Tre av de finaste fotona från den kvällen: