Föregående helg i små bilder

Det började sisådär. Missade tåget till Stockholm i fredags och hade ont i magen men tog mig samman och kopplade på charmen, fick därmed åka med nästa på samma biljett ("säg att du pratat med Lena"). Skönt, men snopet att missa fikan med Emmy. Istället blev det en kort pratstund och två snabba kramar; jag hade sex minuter på mig från det att mitt tåg kom fram och tills hennes tåg gick:



Sedan blev det bandy med Bajenhärvan. Haparanda/Tornio är något så märkligt som en klubb från både Sverige och Finland, deras supportrar hade finska flaggor och spelarna dräktreklam för nordfinska morgontidningen Pohjolan Sanomat. Man ledde också med 0-3 efter väldigt oengagerat uppträdande från Bajenförsvaret, men när kvitteringen satt före halvtid kändes det klart. I pausen tog vi en öl, och polisen en korv:



Johan hade med sig morfars bandyportfölj och bjöd på konjakglögg, det var gott och trevligt:



Sedan gick vi till Stage (gamla Sjöhästen; det kändes märkligt att sitta och äta nachos där otaliga trummisar svettats på King Kong), de andra satt på Facebook, det var i gengäld lite otrevligt:



Efter att ha varit på Strand och suttit vid ett stort bord mest för att sitta vid ett stort bord, gick vi hem. Jag till Gullmarsplan, där Elin lät mig kvarta med min katt Alma som bor där ett tag. Sån här utsikt har man vid ett blo på hennes balkong:



Sov lite för länge och fick bråttom att hämta basstärkaren hos Magnus samt ta hissen de 16 våningarna ned och klafsa iväg till Landet. Snart hade soundcheck och mat avklarats. Den vanliga dödtiden inleddes. Istället för att som oss andra mest vänta tålmodigt på öppningsdags hemföll somliga till att skapa konst:



Andra, som Magnus, satt mest och degade:



Klockan blev åtta och de första av 102 gäster anlände. Efter en stund spelade Magnus, det blev förutom bl.a. ett knippe andra låtar om Sundsvall en cover på Sorrow med BD vilken gick hem, i synnerhet hos de två pandatjejer som sprang fram från sitt öldrickande längst bak till första raden och tjoade (man hör dem mycket väl på klippet), för att sedan kila tillbaka till sitt bord igen direkt när låten var slut. Jag fattade aldrig riktigt vad som hände, det gjorde nog ingen annan heller. Trodde inte ens det fanns regelrätta indiepandor längre. Sedan spelade Famnen, och mest på grund av min välkända tidsoptimism blev det bråttom bråttom när det var mina finska gästers tur. Först såg det ut som att de skulle hinna spela tre låtar, men det löste sig. Under deras spelning hittade jag efter fyra år plötsligt en inställning på kameran som gör att foton utan blixt blir helt okej:



Efter en vända hos Emelie gick jag och Vargen till honom för fyllemat, chips, öl, neofolk och däckning. Dagen efter mådde vi ungefär som vi förtjänade, och jag fick tummen upp när jag beslöt att bege mig mot Bredäng för att se Bajen lira hockey; Vargen ville lägga sig en stund till efter att ånyo ha utfodrat mig:



Det är något lite fint med hårda snubbar som lirar bordshockeyturnering i huvudmatchens pauser:



Hämtade mina saker och lämnade Alma på hennes nyfunna favoritplats:



På hemvägen var jag på perrongen redan tre minuter före avgång:



Väl hemma läste jag Svinet av Åsa Grennwall. Väldigt obehaglig och väldigt bra. Sedan somnade jag och drömde som vanligt något konstigt utan att minnas speciellt mycket när jag vaknat.