Jaha killar och tjejer (eller killar, i presume), dags att skriva underfuntigt och klyftigt och med självdistansreglaget neddraget i djupersta botten när klockan börjar närma sig läggdags ännu en härlig söndag efter en actionfylld helg. Eller, vi får väl se hur det var med allt det där. Nu sitter jag med ett glas kall o'boy (dock sockerfri!, det kanske reducerar tonen i texten av misärslentrianungkarlsgnöl lite i alla fall) och en rapé lingon och ska väl börja fundera på refrängen. Det jag undrar nu, lite sådär innan läggdags, är väl helt enkelt varför jag inte har en snygg och smart och trevlig (obs trevlig mot mig räcker jättebra) flickvän.
Okej att helgen var sådär, men alla därute vet ju också hur pepp jag kan vara när haspen väl är på. Och okej att jag sitter här och lyssnar på det kanske gubbigaste (alltså i den bemärkelsen till vilken jag även vill räkna min egna inte längre ens särskilt begynnande gubbighet) jag vet - Hospitalet. Men ändå. Jag är ju en rätt förträfflig kille när allt kommer omkring. Skillad på att skriva. Skillad på att göra mozzarellatoast och ostgratinerade nachos (viss brasklapp här; man bör nog inte ha monumentalt sämre utvecklad ämnesomsättning än min om man ska hänga mycket ihop). Skillad på att lyssna på bra musik - och släppa skivor och sätta upp spelningar med sjukt bra artister. Skillad på att diskutera grejer man sett på kvalitativ och saklig statlig tv på en om än inte alltid beläst så i alla fall rätt hög intellektuell nivå. Skillad både att vilja städa och diska och att faktiskt göra det, och på föreslå att använda kondom. Så vad är grejen egentligen?
Ibland faller jag tillbaka till hur det var när jag var 17. Att allt handlade om något ingen hade hjärta att berätta för mig, något i mitt utséende (gärna då i ansiktet, mitt i det, motsvarande en ordentlig böld eller liknande) som naturligtvis och utan ett uns av tvivel omöjliggjorde alla former av olikkönat samkväm. Så är det väl inte, antar jag. Men något är det väl. Jag skulle bra gärna vilja veta vad det handlar om så jag tycker du kan berätta nu. Varför har jag inte en snygg flickvän? Är det för att jag är helt jävla oregerlig och obstinat i sociala situationer? Är det för att jag inte nättwörkar? Är det för att jag inte styrt upp saker exakt som får en att känna hur det liksom rycker i äggstockarna? Det är sånt här jag sitter och funderar över på helgerna istället för att ta mig för saker och träffa folk. Fast nä, ett så enkelt självmål får ni inte. Jag tar mig ut och träffar folk. Ganska ofta till och med. Bättre kan ni. Nå?
