Rätt trevlig liten sak. För vad som börjar bli ett rätt trevligt litet rum.Det ingick ett usb-minne på 1GB. Jag har aldrig ägt ett usb-minne tidigare så jag måste naturligtvis redovisa vad jag fyllde det med och i skrivande stund sitter och lyssnar på. Det säger ändå en del om den rätt trevlige gamäng som sitter i sitt rätt trevliga rum och nyttjar sin rätt trevliga lilla sak.
A Gentle Touch - Agent Le Touch
Hm, ja, jag tror bestämt att den här gamla godingen håller än.
The April Skies - Diverse låtar
Vi stod och fnissade lite åt The Margarets när de spelade sina skamlöst snodda Smiths- och Roses-riff på Sugar Bar i somras. Bergen-bandet gör ju typ samma grej. Fast, ehm, lite bättre kanske. Och så är de oerhört sympatiska människor. Jag hoppas de kan komma och spela i Stockholm och Åbo snart, det finns få jag hellre skulle vilja åka båt med. Soda Fountain Rag-Ragnhild spelar ju trummor med The April Skies och man skulle nog kunna lura henne att göra en SFR-konsär också i så fall. Måste dra iväg ett mail innan jag somnar.
The April Skies - A picnic in heaven
The April Skies - A lifetime in the sun
The April Skies - Three minute singles
The April Skies - Memories of Annabel
The April Skies - Rise & rise again
The April Skies - Not your baby
The April Skies - Heaven knows it's not too bad
The April Skies - Soul train
Bart & Friends - 10 songs about cars and girls
Det är helt fantastisk musik i all sin enkelhet. Allt den mannen varit inblandad i är ju lika ojämnt som klockrent.
The Baseball Field - A moment later LP
Alltså, denne stålverksarbetare från Nyköping har gjort sin grej sedan mitten av FÖRRA decenniet. Hans två största - och antagligen enda - claims to fame är att P3 Pop spelat en låt en gång och att Karin Dreijer en gång frågat lite löst om han ville göra en splitsjua med The Knife (det rann ut i sanden; hon svarade gissningsvis aldrig på hans mailsvar). Oförtrutet fortsätter TBF att spruta ur sig låtar om döden. Oförtrutet. Det är respekt. Musiken är obeskrivbar, men alla borde lyssna på The Baseball Field.
The Baseball Field - A moment later LP
The Baseball Field - Live at Cosy Den, Landet, 080930
Mobilinspelade bootlegs låter ju som de gör, men det här var en väldigt fin kväll med en fin spelning som jag klarar att lyssna mig igenom trots uselt ljud; jag blir helt enkelt på bra humör tillräckligt ofta. Bäst är sekvensen innan "Bat" där Joakim berättar att han ska till att spela en låt som handlar om män som hatar kvinnor. Tystnad; folk väntar på att backtracket ska klicka igång, och efter en stund applåderar någon lustigkurre. Konstig stämning i ett par sekunder och sedan några härliga lofi-garv. Det var även fint efter spelningen när Joakim gick förbi dj-båset, mumlar något om att det där med att spela skivor verkar rätt kul, och som svar på min lilla "tja, om du är i Sthlm går det nog att ordna"-invit säger att han nog inte är så creddig och att hans favoritband är Placebo och Smashing Pumpkins. Jag tog inte tillbaka inviten, men jag är inte så säker på att han förstod det.
The ghosts of men
Bats
New waves
Happy times
There and back again
Supercemetery
Ash
In a lonely place
There is no such thing as a sun
Alltså, det som är mer brittiskt än Felt, Denim och Go-Kart Mozart, det får man leta länge efter. Jag förstår mig verkligen inte på Lawrence. Eller, det gör jag visst; jag förstår så mycket som att det var tur att jag hann ordna en spelning med GKM innan han kolar vippen. Mannen som fick dödsångest om en fluga flög in i samma rum, mannen som var vänlig och timid på tu man hand men såg sin sista chans att vara dryg rockstjärna vid alla andra tillfällen; jag är så här i efterhand glad över att jag fick träffa honom.
Elenette - ********
Kommande skiva vars titel det inte är kosher att droppa än. Låter helt fantastiskt, dussinet spår som kommer att ruska om det här skitlandet framåt vårkanten. Man är ju lite nervös över att samsläppa plattan med bandet då de lägger ut rätt mycket cash, men samtidigt, om folk kan köpa 600 cdr-eps på nästan exakt ett år borde de väl i rimlighetens namn gå igång rätt ordentligt även på detta.
Elenette - Att göra en hit
Elenette - Kärlekskomplexet
Elenette - Jag hatar män
Glasvegas - Glasvegas
Sist i Sverige. Man orkar ju inte riktigt när alla utom den alltid lika coole och motvals CRB konsekvent skriker "11/10". Kan inte låta bli att tänka att det nästan lika gärna kunde ha varit Butcher Boy. Men, jag fattar grejen. Maffig skiva. Jag är ju svag för bombastiska grejer - Marc Almonds "Tenement symphonies" är paradexemplet - och det här är svulstigt på ett bra sätt.
The Hartmans - Ingen gillar en...
Ett band jag känner tack vare Samarbetssvårigheter- och Hospitalet-Johan. Jag tycker inte de är sådär jättevassa, förutom en EP som heter Svenska mördare. Den behandlar i tur och ordning Wolfgang Alexsander Zaugg, Thomas Quick, Mattias Flink samt Tommy Zethraeus & Guillermo Marquez Jara - ur empatiskt perspektiv. Och är helt fantastisk. Nu tänker jag ge en annan koncept-EP chansen; det kanske är sådana bandet är bra på. Denna gång handlar låtarna om att ingen gillar vare sig en messersmith, martyr, marodör eller maniker.
The Hartmans - Messersmith
The Hartmans - Martyr
The Hartmans - Marodör
The Hartmans - Maniker
Marine Girls - Beach party
Det var när Tracey Thorn lämnade bandet som de började göra redigt bra grejer. Tjejigt utan att bli mesigt, tjejigt och samtidigt stenhårt. Jag älskar't.
Nordpolen - På Nordpolen
Jag och Johan H diskuterade skivan tidigare ikväll. Det är lite samma som med Glasvegas här, skillnaden är väl att jag inte är fullt lika sist. Men, det är ju en jättebra skiva. Jag hängde lite med grabbhalvans ex i somras, och grabbhalvan verkar mycket riktigt vara precis lika trasig som han ger sken av när han avslutar plattan med att gnälla över att han inte har råd med en överdos. Frågan är, kom jag och Johan fram till, hur länge man egentligen orkar höra honom gnälla. Hur snyggt allt än är så blir det ganska tärande. Jag tycker, hur lite jag än kommer lyssna på honom om en månad, ändå att det är befriande med något som är uppriktigt och bröstblottande så in i Gökböle.
The National - Sad songs for dirty lovers
En väldigt berusad natt satt jag på ett golv någonstans bortanför Östermalm och lyssnade på ett par låtar från skivan, om och om igen. Det var ganska förtrollande, i den kontexten. Återstår att se hur det fungerar här.
Organism 12 - Versioner del 1
Organism 12 - Versioner del 2
Ja, vad ska man säga? Johan AKA mordbrand, Gudfadern från Luthagen, mannen med den svenska hiphopscenens (sic) största ego. Det är väl det som är grejen. En vinnande personlighetstyp helt enkelt: rätt korkad, rätt begåvad, jävligt stort ego. Här gör han, som framgår av titlarna, versioner av andras låtar. Petter-parodin "Jag blir smal nu", där muntergöken TR skaldar "det är möjligt att min vers kan låta bull/jag fick skicka a capellan, inte råd att åka upp", är lyckad. Men ojämnare människa, på alla sätt, än O12... ja, det finns nog inte. Det är rätt fishy att han, efter ett par dussin låtar där man utan ansträning kan sniffa sig till rätt tveksam kvinnosyn, på sin debutskiva 2001 kläcker ur sig en uppgörelse med hemmavåldet ur ett manligt jag-perspektiv. Och det är lite kluvet med en hel låt där han babblar om vilka jobbiga skivbolag Streetzone och JuJu är. Men, Johan är en entertainer, det kan man inte komma ifrån.
Organism 12 - Versioner vol. 1
Organism 12 - Versioner vol. 2
Pipas - A cat escaped
Märkligt att jag inte har skivan. Jag poängterade att Mark och Lupe skulle ta med även de tidigare släppen när de var här och spelade, men förgäves.
The Radio Dept. - Lesser matters
Sist i Sverige, igen! Jag har inte kommit mig för. Får väl se om det är något att ha. Alltså, jag har naturligtvis hört Radio Dept., men jag har inte lyssnat.
Slowdive - Just for a day
Var tvungen att slänga med den, fin vinterskiva.
The Tidy Ups - Been waiting for a million years for the bus to get me out of here
Tänkte att jag skulle lyssna ordentligt på hela epn istället för att, som vanligt, bara spela "Carlos & Mercedes" för randigtröjade dansgolv.
They Go Boom!! - Atlantic
Den av TGB!!-skivorna det tog mig längst tid att få tag på eljest i digitalt format; det var inte förrän i våras som jag kunde lägga rabarber på några sjuor och en tolva då någon fransos flyttstädade. När jag kopierade över mp3:orna från Ackes laptop en förmiddag i Åbo var jag nästan darrhänt av upphetsning. Och jag blev inte besviken. "Filling up with rain" är en poplåt av hög rang och den är i gott sällskap.
11 kommentarer:
Äre den från Clas Ohlson? Det är okej ljud i den alltså? Pallar inte riktigt dra ner stora stereon från Sthlm och vill ju ändå inte spela cd liksom.
Ja, den är från Clabbe AKA Gubbdagis, kostade 995 pix. Det är rätt okej ljud, förutom på 33-varvare där det är lite skumma raspningar, men den ser ju helt mongo ut när man spelar 12" ändå så det är ju inget man vill göra i första taget om man vill ha en estetiskt tilltalande upplevelse. Jag kan ändå rekommendera den, än så länge i alla fall.
Haha! Tack Mattias för den jättefina TBF-sammanfattningen! Det, och ett märkligt rykte om att 22 Pistepirko hade The Hills-versionen av Tambourines som intro på sitt gig i Köpenhamn igår, made my day!
"Sad songs for dirty lovers" är onekligen en pärla, men vad tycker du om Boxer?
Joakim: Ah, vad skönt att höra, att jag inte trampade på några tår! :)
Känn dig fri att citera loss om du tycker nåt lät bra, haha. Pistepirkko är fina, dom!
Nilla: Alltså, jag vet inte riktigt. Jag kanske får testa den också. För det känns inte riktigt som i somras, är jag rädd...
=)
det roligaste är att det uppenbarligen är sant. ryktet alltså. det är weird med lo-fi.
Verkligen! Och med Finland, för den delen.
Raspningar låter oroväckande, är du inte rädd att den ska paja skivorna? Det är liksom min skräck med den där historien, jag är ju ingen ljudbög egentligen (även om postrock+raspningar skulle kännas lite sådär...)
Vad gäller estetiskt tilltalande upplevelser så hade jag lika gärna kunnat vara blind.
Ps. Livet på Sernanders väg kommer nog att behöva något ljudande som kan överrösta, har en jävla DJ Bobo-granne under mig.
Thanks for April Skies.
Glad you like the tunes too!
Skicka en kommentar