Det är alldeles för mycket skit just nu så jag bjuder istället på ett klipp från mitt livs första annonserade spelning - med tada tátà, och här är sista låten, "Susie". Om man lyssnar noga hör man till och med att jag spelar rätt:
Fick en inbjudan på stående fot att spela lite med Little Big Adventure i sommar, det ska bli roligt!
söndag 25 april 2010
söndag 4 april 2010
Kufar
Såg just, på inrådan av Åsa, senaste avsnittet av Annas eviga. Somliga växer inte ifrån att klamra sig fast vid åldersgränser på krogen, värnplikt och tjejtaxi sisådär i 20-årsåldern som en annan. För somliga, som exempelvis stackars Pär, pågår det livet ut. Han är minsann ett offer (värnpliktskortet drar han nästan omgående). Ganska obehagligt, och ännu ett empiriskt bevis för min tes om att ALLA liberaler är sjuka i huvudet, oförmögna att tänka i fler led än ETT stundens enda. Bra program dock, skönt att Claes och Niclas får lustmörda Pär. För umptielfte gången säger jag: länge leve folkbildande snälla storebror staten, allt som oftast i form av SVT. Soft ändå att leva i ett land där man visar program på bra sändningstid och avsnittets sensmoral blir att Pär är en fullkomlig tok.
Obehagligare är väl i och för sig (ursäkta, nu sabbar jag den lilla feelgoodkänsla som ändå fanns i inlägget) att Claes anses som väldigt radikal, nästan värre än Gudrun, medan jag till exempel inte håller med honom om att jag som man inte personligen drar nytta av att vissa män våldtar kvinnor. Och att verklighetens folk™ ser honom som en kuf. Jag ville, som alla andra, se sarin över Bjästa. Men helst vill jag stanna här i min bubbla, och inte överhuvudtaget röra mig bland folk som inte kan se saker som jag tycker att de helt givet är.
Nu mullrar det i folkdjupet
Visst, här finns nyanser av självdistans till mina småhaveristiska insändargubbiga personlighetsdrag som jag förvisso nog lämpligast håller i herrans tukt och förmaning men ändå än så länge vårdar ganska ömt, dock börjar jag fan lacka på allvar nu. Ibland blir man faktiskt både arg, besviken och ledsen.
Först kommer jag (för någon månad sedan) 20:40 med hushållets pant i en stor sopsäck och möts av en stängd returstation. "Men kan vi inte bara säga att det här är typ 80 kronor?", nejdå. "Okej, då sätter jag den här bredvid dig i kassan så tar vi det imorgon" (här behöver jag nog inte redogöra för gensvaret). Bara att planka en station till the Capital of Shopping, som må vara deppigt det med men det är åtminstone habila pålitliga genomsnittliga Forum och Kvantum.
Men ICA Vårberg däremot. Vi har den nästan genialiskt söliga kassörskan (vill ogärna hänga ut stackaren, ni som har koll vet ju), vi har de blasé och otrevliga gymnasiekids som utgör (i runda slängar) åtta tiondelar av personalstyrkan, de stackars fyra julölen som man glömt bort att rea ut, de bara står där och samlar damm i ett hörn... Det väcker visserligen viss munterhet att de tre standardorden för skyltning placerats ut helt randomly så att billigaste follen alltid är märkt "vardag", men det räcker inte riktigt är jag rädd.
Och så hade ju det här med att stänga butiken. Nu alldeles nyss var jag pepp på att köpa en ny bit mozzarella; ni som känner mig väl vet att det går åt en del mozzarella i det janssonska hushållet, och särskilt då toast med rödlök och svartpeppar och havssalt och pesto och... nejdå, ingen mozzarella. Klockan är 20:53 när en liten 19-årig stackare står och täcker över ostdisken för dagen. Skulle vilja se det här hända en sömnig söndag på Karlavägen och ICA Esplanad. Ni i drar kedjans goda (nåja) varumärke i smutsen, era trötta jävla amatörer. Skönt att det snart är vår på riktigt så man än oftare kan ta en promenix och därigenom undvika er sunkiga ursäkt till matbutik.
Annars har jag haft en alldeles förträfflig söndag, tackar som frågar!
(För mer "bright side of life"-artade mataffärsbetraktelser som till och med fick mig att jämföras med Jan Stenmark hänvisas hit. Och ja, bilden ovan är från nämnda butik. Jag saknar min ungdoms trevliga ICA med fryntliga kassörskor och kassörer, vänlig atmosfär och hela den biten. Allt var bättre förr, se illustration nedan.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)