Plats: Söderstadion.
Match: Hammarby
IF-IFK Holmsund.
Mål: Thomas Lundin (2), Niclas Jönsson. Bert-Åke Mårtensson.
Publik: 2 300 (jag
och pappa stod på kortsidan, där det var lite billigare biljetter).
Det jag minns: Alla intryck runtomkring. Inget av målen. Jag var en liten grabb på åtta år - det var en vacker solig sommardag och mitt första besök i en byggnad som jag skulle kalla mitt hem i nära 25 år, och allt som skedde på läktarplats upptog mina oförberedda sinnen. Det enda minne från själva matchen som jag kan spela upp i hjärnans filmarkiv, handlar om Holmsunds målvakt som jag stod just bakom i en av halvlekarna. Hur han bar en färgglad keps på grund av att solen låg i ögonen, och vid ett par spelmoment tappade den, för att sedan hålla god min och plocka upp kepsen då hans lag hade bollinnehav (kanske fick han vänta en bra stund någon av gångerna). Detta är vad jag kunnat berätta, när någon undrat vilken som var min första match, och hur jag upplevde den. Jag minns kepsens färgprakt. Hur många färger av regnbågens färger som fanns med minns jag däremot inte.
Senare under 1989 skulle "undret i Karlstad" bli
ett betydligt mer detaljrikt minne från köket i Akalla med radion på högsta
volym från minut 87, men det är en annan historia. Och även om Hammarby-minnen lätt
tar sig in på topp 10-händelser i livet (på både pluslistan och minuslistan),
så finns det ännu viktigare saker än att Niclas Jönsson gjorde det där målet på
Tingvalla i säsongens sista sekunder.
Kanske var den här målvakten Mats-Ola "Masse" Borglund, kanske inte - jag får i skrivande stund inte klarhet kring vilka två säsonger som han representerade IFK Holmsund och även det kvittar. Många tänker nu. Jag tänker på Showan, och på målvakten. Många av mina vänner har träffat Showan. Jag har kanske garvat åt hans kompis. Kämpa!
Fakta är hämtade från hifhistoria.se och bilden där han föreläser med Showan är tagen av Kajsa Persson, via en av flera intervjuer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar