Mest av godo

Hej allihopa, nu har det blivit dags för dagens PK-problem!

Turkaffärer: skunkgrupp som varje blivande kolumnist tyckte var hilarious 2001. Invandrarbutiker: ord som inte funkar på kultursidor 2014.

Grej som funkade 2001 men som inte fallit i lika god jord 2014: Simon G approprierar svärta och presenterar sig som "the black Eminem".

Har inget att invända mot denna förändring, egentligen. Eller, har åtminstone ingen stark åsikt om den. Säger bara att den är snabb/markant. Är glad att bo i ett land där Dan Park än så länge sätts i finkan snarare än i riksdagen, men kunde kanske önska lite mer "offerperspektiv". Trivs annars ypperligt med denna svenska ängslighet. Fler borde vara ängsliga och tänka på hur de uttrycker sig, särskilt vi vita snubbar.

Finland behöver ingen Liston

Fotbollsklubben RoPS i Rovaniemi, som spelar i högsta serien och kvalar till Europa League, har tidigare profilerat sig med att ha hämtat duktiga zambiska talanger. Nu skryter RoPS dock med att de har gjort sig av med "tretton svarta män. Det har vi kunnat begrava fullständigt". Chefstränaren Juha Malinen är urnöjd med sina spelare "i synnerhet när man tänker att vi sannolikt är det finskaste av ligalagen." Framgångskonceptet är: "Vi har fått såna spelare vilkas namn vi uttalar rätt och finnarna känner till". Det bor uppenbarligen mer än en tomte i Rovaniemi.

Fick lite RoPS-kontext (för mig är detta fortfarande precis lika obegripligt, men ett sammanhang skadar aldrig):

"De har en handfull utländska förstärkningar. Man ska nog inte ta det så bokstavligt. Detta hängde ju ihop med deras konstiga spelarpolitik tidigare. Väldigt öppna dörrar, ingen kontinuitet. Han vill säga ungefär: Nu har vi koll, förstärkningarna är sådana JAG har valt ut, inte galningen som jag efterträder."

Källa. (Liston.) Textsjoket ovan är hämtat från en finlandssvensk journalistgrupp, och något omskrivet av mig. Läs också: Veikkausliigavalmentaja Malista syytetään syrjivistä näkemyksistä – RoPS irtisanoutuu kommenteista (Finlands största dagstidning; RoPS "tar avstånd" men inte mer) och detta i Fare: “Does Finnish football operate a colour bar?” ask campaigners after comments from Premier League coach. Till sist: här är lite skoj.

Om du undrat

Allt är inte nära mig och saker har tvivelsutan kommit närmre inpå mig än vad de hade gjort annars, och allt är förstås inte lika "tungt", men det har blivit lite mycket sedan slutet av februari. Känslan är att det hänt mer från typ 26/2 till precis nu än det sammanlagt gjort på ett antal år - det är naturligtvis subjektivt. Men känslan blir inte mindre reell för det. Jag har en konstaterad krisreaktion, som bland annat lett till nästan obefintligt närminne. Detta är på bättringsvägen. Någon undrar kanske om jag inte borde ha sjukskrivit mig, men det har i stora drag känts väldigt bra att arbeta; jag har kunnat koppla bort saker på ett sätt som hjälpt en hel del.

Här nedan kommer en jättekorthuggen uppstapling - jag har behövt öva på att berätta kortfattat, då jag spridit ut saker på typ 10-20 personer (beroende på hur man räknar - vänner, kompisar och bekanta), och även försökt dryfta olika "klossar" med olika individer. Har försökt ta hänsyn till vad just den här personen klarar av att höra och diskutera, sådant. Säkert har jag inte lyckats fullt ut med det; säkert har det blivit väl mycket för någon eller några, men jag har gjort mitt bästa. Och det tänker jag göra även framöver och överlag - på riktigt den här gången.

Hela den här perioden har jag - parallellt med att saker bara vägrat sluta hända och utöver mitt halvtidsjobb (samt klubbfixarplanerande i maklig takt) - jobbat typ motsvarande 25% med att styra upp så jag kan få ordentligt stöd i allt detta. Den som själva kämpat med sådant vet att det är en veritabel djungel, och jag ska inte gå in närmre på det - men även om jag fått fler utskällningar än jag kan räkna till i den processen har jag de senaste veckorna blivit allt bättre bemött, och är hoppfull på den fronten. Nåväl, till den där uppstaplingen.

ons 19 feb: rätt så grovt påhoppad, uthängd etc på www pga jobb och åsikter

tor 20 feb: -││- (även diskussioner om hantering och dylikt)

fre 21 feb: sex för första gången på länge (relativt, vet); droppat Zoloft

lör 22 feb: flykting som vän gömt spårats/misshandlats i veckan, öl med vän

lör 22 feb: tar tag i relation där mitt beteende delvis bidragit till självmordsförsök

sön 23 feb: -││- (forts; 16 timmar långt telefonsamtal med personen ifråga)

mån 24 feb: lägger upp dagen med jourhavande präst och går (går) till jobbet

mån 24 feb: berättar för en första nära vän om att jag tänker... skärpa mig

mån 24 feb: får reda på att en ung tjej jag träffade lite i somras tagit sitt liv

mån 24 feb: snubbe i gäng på 30-40 pers slänger stor sten på min 161-buss

tis 25 feb: är med och håller koll på nämnda tjejs vän som ej får krisstöd

tis 25 feb: förlorar ena nya glasögonparet, fortfarande oklart hur det hände

ons 26 feb: egna självmordstankar i 30 min (fick sällskap) pga gårdagen

fre 14 mar: åker till tandläkaren akut efter ett decenniums strutsande

fre 14 mar: oprovocerat slagen på kukroten med knytnäve, inne på Carmen

lör 15 mar: efter Showan-"grejen" i Malmö: heldagsjobb med MFF-Bajen

fre 21 mar: första rimliga (beror delvis även på mig) läkarkontakten på flera år

fre 28 mar: tandläkarbesök; en utdragen tand, besked att resten kan räddas

fre 28 mar: får veta att nämnda (25 feb) person försökt ta sitt liv i veckan

sön 30 mar: dif-supportern dödas, mkt tankar, är vid Stadion under kvällen

ons 02 apr: polisförhör irl om 14 mar; omrubricering -> sexuellt ofredande

Som synes har det lugnat sig en aning. Allt nådde sin kulmen (peppar, peppar) den 26 februari, och det var också därefter som jag började kräva erforderlig hjälp - här ska det nog förtydligas att jag fått bekräftat att måendet inte har samband med att nämnda antidepressiva kickade in (eller gick ur kroppen). Jag förstår givetvis att det hänger ihop med att jag alltmer hittat någon slags balans i min tillvaro, och att saker därmed inte kommer inpå mig på samma sätt. Samtidigt är ju det som inträffat i mångt och mycket sådant som hade kommit åt vem som helst. Det blev någon typ av snöboll som växte, som rullade på, och som det tog tid att få stopp på.

Jag behövde stapla upp för egen del, också. Och detta inlägg är förstås inget jag kommer spamma loss med. Mina sätt att hantera det här har säkert glimtat förbi för den som har mig som kontakt i sociala medier, och de här veckorna har lett till väldigt mycket positivt mitt i allt jobbigt. Jag har kunnat hantera saker på ett rimligt sätt nästan hela tiden, och jag har också en helt annan motivation än tidigare till att faktiskt må bra. Det här är mitt sätt att berätta om de senaste veckorna för den som det kanske inte känts naturligt för mig att vända mig till, men som kanske ändå undrat.