Apernes skrekk

Hær kommer lite naturporr från Bergenresan!
Sitter med en kopp te, romantisk komedi och snus efter att ha åkt nån slags linbana (kollektivtrafik før dem som bor på fjællet). Det var coolt, æven om jag kænde av min tivolifobi lite. Men først: lite från tågresan från Oslo (knas med kameran; inga bilder från den stan, men i ærlighetens namn var det inte mycket att se... fint sællskap dock).

Føraningen av en helt annan klimatzon.

Pål, born and raised i Bergen; førhållandevis luttrad.

Hardangerjøkulens glaciær. I stepped into an avalanche...

Finse. Norra Europas høgst belægna jærnvægsstation.

Framme!

Pål ringde vælkomnskommitèn.

Den hurtfriska rundvandringen - dock utan Kvikklunsj - med Ida och Line. Perfekt på bakfyllan!

Jag føredrar arkitektur?

The pleasures of the harbour.

Undrar om Bussmicke varit hær?

Trettiofuckingfem norska før en enkelbiljett. Turistfælla?

Såg inga plankaklistermærken i alla fall.

Hær børjade jag bli lite rædd. Men, upp kom vi, vilket framgår av bilderna nedan.




Brann møtte Lillestrøm.

Vi trotsade det rådande førbudet mot att gå på tur.

Næsta klimatzon ær rætt nærbelægen.

Trædet "Apernes skrekk".

Jag om tio år: naturfotograf?

Flickors famn ær min enda hamn, i stæder utan namn.

Fjellveiens station. Hær stannar bara varannan tur. Kænns som en lite øverflødig tidssparande åtgærd.

Rætt grov solnedgångspornografi ændå.

Death from above.

Vid det hær laget hade mitt sinne før motiv væckts till liv, eh.

Okej, inte så bra kort, men katten som svarade bestæmt "nej" på allt vi sa bør ju vara med.

1100-talskyrka? Check.

FN:s værldsarvslista? Check.

Trøtt språkhumor OCH søt bjørn? Check.

"Fiket"? Check.

Imorgon åker jag hem. Kænns faktiskt lite vemodigt.
Oslo kændes inte som utomlands øverhuvudtaget, inte mer æn Malmø eller Kiruna i alla fall. Man hør svenska øverallt, annars fullt begriplig norska. Och det førsta man ser ær Clas Ohlsson, Teknikmagasinet och Gina Tricot. Droppen kom nær jag skulle gå och flukta in Domkyrkan. Inplastad till høsten 2009. Och nær jag vænder mig om ser jag, vægg i vægg: H&M, Din Sko, Indiska.
På tåget børjade det likna nåt. Først kostar en vanlig korv med mos 70 norska (rætt snål matportion: 110 kr!). Sen befinner man sig pløtsligt mitt i en glaciær. Bergen verkar vara en rætt sjysst stad, fast jag skulle nog bli rætt less på all elektro och house efter ett tag tror jag.
Nu væntar flyg till Arlanda och en slapp vecka i Sthlm. Ska førsøka få lite ordning på mitt nya rum, kanske ta en vænda till Ikea. Och redan imorgon blir det førstås Moofish Catfish på Another Sunny Day! Funtar æven på att følja med Elenette till deras spelning E-tuna och fira førsta maj dær. Sen har vi ju Bajen-Blowit på søndag. Annars inga særskilda planer. Ring før hæng.

För er som missade

så klistrar jag helt fräckt in mig själv vs CRB efter denna krönika.
Mitt första inlägg publicerades mot all förmodan i papperstidningen som insändare.
Noterbart är hur blödig jag blir framåt natten, och hur Carl tappar koncepten.

***

Mattias 2007-09-10 16:51

Du är så ängslig, Carl. Det är verkligen dig själv du skriver om, och det vet du. Jag har bara träffat dig en gång, det var på en sportbar, du var där i sällskap av en gemensam bekant med Kim Källström-tatuering, för att se Djurgården-Hammarby. Vi hälsade, och du frågade vad som hände nästa lägenhetsklubbkväll. Jag berättade att Paddington Distortion Combo skulle spela. Du sa "aha, jag såg en video med dem på ZTV härom veckan", och så droppade du någon fullständigt malplacerad referens som jag inte minns nu. Jag tänkte säga "nej Carl, det gjorde du inte", men det hade jag inte hjärta att göra. Istället sa jag "jaha, vad konstigt, jag trodde inte det fanns någon video, du får komma ut och kolla nästa lördag". Hjärta, det är något helt annat än det (förvisso emellanåt rätt underhållande) bekräftelsebehov och den provokationslusta du uppvisar i dina krönikor. Du har säkert också ett hjärta, det är jag säker på. Hur slutade den här historien? Jo, med att du sprang in i Calle Olsson på Uppåt Framåt och gjorde en intervju. Du skrev en artikel där du kallade Paddington DC för Sveriges kanske mest angelägna artist. Så, Carl. Vem är det som är ängslig och rädd för att inte passa in nu? Ha en fin höst.

Mattias 2007-09-10 23:47

Carl ignorerar - ej spelbart
Carl raderar - 5,40 gånger insatsen
Carl svarar - 14,40 gånger insatsen
Inlägget blir insändare i nästa NG - 28,40 gånger insatsen
Cosy Den/Recordings blir årets nöjesförbättrare 2007 - 680,00 gånger insatsen

CRB 2007-09-10 23:52

Kära personer,

Era avslöjanden från era egna högst privata tillvaro får mig att rodna. Generöst och uppriktigt lämnar ni ut er själva och bitar ur ert händelserika liv. Ni berättar att ni följer mina texter, uppskattar någontig som kallas ”Paddington” och söker att korrespondera med mig. Inte mig emot. Mitt liv består uteslutande av tennis, opera och Strindberg och min psykolog har uttryckt önskningar om att jag ”tar mig ut i det sociala livet”. Så, här är jag. Men vilka är ni? Spännande studenter? Bloggare? Örebroare? I vilket fall som helst är jag nog ingenting för er. Jag har helt andra vanor och intressen. Intressen som ofta utmynnar i ensamma kvällar i mitt pojkrum där jag funderar vad som gått snett med mitt liv. Ni förstår, till skillnad från er är jag totalt desillusionerad vad gäller livet, tiden går och saker och ting blir egentligen bara värre och värre. Med det enda undantag då jag bakar Tarte Tatin, vilket nu ska ske. Jag ska inom kort meddela resultat och recept.

CRB 2007-09-10 23:54

Det här behöver ni: 1 paket färdig smördeg (finns rullad), 2 hårda gröna äpplen. Till sockerlag och äpplen: 5 dl vatten, 4dl socker, 1 vaniljstång, 2 stjärnanis. Karamell: 300 g socker, 1/2 dl vatten, 50 g smör, 1 tsk riven färsk

Mattias 2007-09-11 00:18

Carl, du har gjort karriär på att göra folk upprörda, du lyckas ganska ofta. Jag medger utan omsvep att jag i viss mån är avundsjuk. Samtidigt har du inte bara min avund och mitt ogillande, utan även mitt medlidande. Och min uppskattning, eftersom du som sagt är underhållande relativt ofta. Men alltför ofta blir du nöjesjournalistikens Lars Vilks.
Jag är inget av det du nämner. Jag kan känna igen mig i dig och jag antar att det är ungefär så jag hade blivit om jag vid 18-19 fortsatt med allt självhat och all sårad manlighet, och trots mitt korta namn på något sätt blivit Upptäckt och Lyckats. Jag har inte lyckats yrkesmässigt, men med andra saker. Framförallt sitter jag inte längre på mitt rum och lyssnar på min kassett med sommarprat (Peter Birro på A, Per Hagman på B). Det är mycket som gått snett även med mitt liv, jag spenderar stora delar av min vakna tid med att vara desillusionerad vad gäller livet. Men jag mår bättre, och det hoppas jag att du också gör snart.
Och tack för Tarte Tatin-tipset, efter en snabbkoll bland mina mer kälkborgerliga och innerstadsboende vänner är jag övertygad om att jag bör prova.

CRB 2007-09-11 01:00

Tack för era brev, personer. Mellan raderna låter jag mig förstå tt ni inte uppskattar mig. Jag känner varken värme eller stöd. Istället äljer ni att ingå i en väldigt aktiv cell som skriver brev och tillverkar små Carl Reinholdtzon Belfrage-dockor som ni torterar och tänder eld på. Ni kallar mig självupptagen. Jag förstår inte varför. Jag vill bara ha en liten nationalpark uppkallad efter mig. Ni kallar mig pretentiös, bortskämd och arrogant. Men det är bara halva sanningen. Jag önskar, helt uppriktigt, att jag vore som er. Nu tvingas jag istället, medan ni andra är ute och bloggar och älskar musik, ligga ensam på ett badrumsgolv och fundera på hur jag ska göra slut med min flickvän som har hål i strumporna.

Mattias 2007-09-11 01:16

Du läser vad du vill mellan raderna, Carl. Jag försökte bara gjuta lite mod i dig, det verkade behövas. Om du vill raljera vidare kan du göra det på egen hand, det är det nog ingen som betvivlar.

Det är för mycket

Christian skickade den här alldeles nyss (ännu finare om man klickar). Tårögd är bara förnamnet. Nu måste jag nästan ordna något slags hejdå-Cosy här i trakterna innan jag drar. Även om det knappast skulle vara sista gången någonsin som jag fixade något i Gbg så känner jag mig nästan skyldig att göra det. Men, alla "nästan" är menade som disclaimers. Lovar inget.

Det skulle heta Fox

Okej, när jag ändå håller på och outar mina svårigheter här i livet - här kommer en till.
Något som jag verkligen inte klarar av är när det dyker upp lyteskomik i sammanhang där det inte passar sig (och framförallt passar sig det ju inte att uppfatta de här grejerna som jag gör). Här är dagens trauma.

Har som vanligt, i skrivande stund, P1 på i köket.
Kropp & Själ handlar idag om missfall. Eftersom det tillhör de saker som det knappast skadar att ha kunskap om, lyssnar jag rätt uppmärksamt medan jag försöker föra Marseille till ligaguld.
Ett par som varit med om två missfall intervjuas. Starkt att orka prata om det, känner man ju.
Men efter en stund, när de berättar om att de ju hade en bild av det här barnet, att de hade ett namn på det... klarar jag inte av det längre:

- Vad skulle barnet heta?
- Fox... Vi är ju båda rätt stora Arkiv X-fans (varmt men ledset fniss).

Det är ju precis så här Mats Jonsson måste ha känt när han var på det där homepartyt han berättar om i spoken word-novellen "Kaniner". Det var ett par som väldigt, väldigt gärna ville ha barn som bjöd hem folk för att på ett frigjort sätt ta sig an det hela. De kallar varandra för "Lovebunny". Utdrag:

Plötsligt hörde Lotta skrik och gråt. En av ingenjörerna hade dumfnittrande kommenterat stavfelet på Herr Kärlekskanins slips, och Fru Kanin kom in i köket för att hämta en korkskruv precis lagom för att höra det, och för att se sin man titta på Lovebuny-slipsen, skratta till lite och säga "Ja, men hon blir ju så glad när jag har den på mig" och "Hon vill ju så gärna ha barn."

Jag hoppas verkligen att det modiga och sympatiska paret från Kropp & Själ inte googlar efter reaktioner på programmet och hittar det här inlägget; skrik och gråt är ju bland det sista man vill vara ansvarig för att orsaka andra. Men jag måste få det här ur systemet på något sätt.

Som om det inte vore nog med det här kommer, som ett brev på posten, inslaget där gynekologen svarar på lyssnarnas frågor om hur man ska hantera en sådan här upplevelse, och hur man kan göra för att minimera riskerna. Det är ju bra. Det är bara det att den här kvinnan har exakt samma dialekt och exakt samma talfel som Pontiak. Det brister för mig och jag känner hur jag håller på och kreverar av... den här känslan som jag inte riktigt kan sätta fingret på, eller veta vad jag ska kalla. Jag skäms över att jag emellanåt inte kan låta bli att fnissa, samtidigt som jag hoppas att det är något allmänmänskligt att reagera så här. Jag hoppas verkligen det är så. För nu kommer gynekologen igen, och jag klättrar på väggarna.

Pinigt

Det är rätt tragiskt. Att jag inte lyckats få någorlunda ordning på saker någorlunda förrän nu. Det var först i januari nu som jag lyckades våga vara en stor pojke och gå in på Apoteket, be dem om råd!

Jag excellerade tydligen så pass i genansleenden och mumlande att hon i kassan droppade den redan klassiska onelinern det är alltså i underlivet du har de här besvären?. Tyckte jag gjorde en rätt tydlig svepande rörelse över ansiktet när jag började snacka, men icke. Det blev ju inte mindre genant för någon av oss, direkt. Jag hade gruvat mig i tretton år, och så detta. Fast det blev faktiskt lite av en isbrytare.

Har bara klarat av att berätta det här för personen som peppade mig att gå dit istället för att sitta och gnälla som nån 13-årig gothflicka om jag nu tycker det är en sån biatch att ha kass hy. Men, det här är ändå tillräckligt hysteriskt roligt för att det ska vara omöjligt att undanhålla för den tappra skara som ändå läser här. Oh, I can smile about it now but at the time it was terrible... Så är det med ganska mycket. Och tur är väl det.

***

I was born under a wandering star in the second council house of virgo. Forcefully removed from the belly of my ma' and raised on milk and pernod. So just lie back and think of England. Because I've slid down banisters for judges and barristers, readers' wives' husbands with toothless decay. I've been GBH'd and ABH'd for a packet of B&H. I've been taken and I've been driven away. I was fornicating before I could read or write and now I can't stop, sir. I graduated from the university of life and the school of hard knocks, sir. And my telephone is always ringing, and my number is triple X directory. Call 0898 treble three. Talk dirty to me. Oh come all ye unfaithful, joyful, triumphant and pathetically weak. I've been Amsterdamned, Reeperbahned, wham bam no thankyou mammed. If the spirit is willing, then the telephone is cheap. And if you want to step outside love, you can step outside love, with me. You can step outside with me. And if we ever meet again, I don't know where and I don't care when, I'm gonna help you with your sickness like a Jehova's witness, you'll be born again and again, and again. Just lie back, close your eyes and think of England. And what England's done for me.

Carter USM. Så bra.
(Den som vill kan läsa min fyra år gamla och inte särskilt bra men ganska roliga intervju med Fruit Bat, här här här & här.)

Missförståndsrädslan

Visst är det jobbigt när man får ett så långt och trevligt mail att man får prestationsångest och dröjer med att svara? Det är kanske mitt vanligaste allvarliga bekymmer här i livet. Man vill ju vara lika trevlig, rolig och utförlig.
Nu sitter jag och försöker komma på vad jag ska svara till en kille i Kansas City som förälskat sig i allt på Cosy Rec - men främst Erik Halldén - efter att han varit med om en trafikolycka och fått en hjärnskada som medfört att han inte själv kan spela musik (men han är på bättringsvägen och kommer antagligen bli helt återställd).
Han förklarar dessutom längden på mailet med samma hjärnskada, att hans doktorer sagt att en vanlig följd av denna typ av skada är att man vill förklara sig och uttrycka saker klart in absurdum. Det låter oerhört likt hur jag fungerar. Jag blev nog tappad i golvet en del som liten ändå.

***

Apropå att ha blivit tappad i golvet skickade jag just ett mail till Dickon (som i sin nätdagbok kallade ljudet på Cosy-spelningen "atrocious") och skrev bland annat:

Just a few words about the sound at Landet.
I just talked to Ville from Cats on Fire. He said you sounded "good" sound-wise, but that when they've played there, the sound has been quite awful on stage. (The monitors aren't very good at Landet, which is silly because they do host lot of clubs with live gigs... I should try to do something about this.)
I've read a few blog entries about the night as well, and none of them have mentioned anything about the sound, people have generally been excited after a great night.
I'm quite useless with sound, so I felt I wanted to make sure myself that the night didn't mean too much for me to realize if the sound was bad. But, I don't believe it was. It does matter a lot to me how you feel about the night and I feel you should know this.

Vet inte riktigt hur bra jag trivs med att vara så här. Det är förstås bra att man bryr sig om vad folk tycker om en men ibland kan det ju slå över. Känner att jag själv har rätt svårt att bedöma när det blir så och när det är adekvat att förklara sig. Jag är rätt neurotisk och det är säkert bra på sätt och vis, men segt ibland. It's the price that I do pay, etc. Samtidigt borde jag skaffa mig lite pondus™ och sätta ner foten ibland. Borde definitivt ha gått ner och avbrutit Foscas sabla PSL-session för SVT, sagt "trist att flyget var sent men det är viktigare att spelningen blir bra, ni får ta och soundchecka nu".

***
Dagens dåliga Ville-ordvits:

Mattias: vad heter medhörning på engelska?
Ville: enhörning - unicorn, medhörning - withcorn?

Ska skärpa mig

och inte posta mer youtubegrejer på ett tag nu, det är ett löfte. Åtminstone inte såna som alla (?) redan sett. En sak med typ Scaremongersvidjon som hade sju visningar eller nåt när jag VAR FÖRST OM ATT SKRIVA OM DEN!. Men, hänvisar istället till mitt youtubekonto. Så, nu har jag satt lite press på mig själv att komma upp med kvalle istället för att snylta på andras. Känns rätt bra.

Probably the best war in the world!

I brist på skrivlusta:

Ett ord i rättan tid

Väl rutet!

Nu är det nog!

http://svenskaums.blogspot.com/

Nio poäng på nio matcher

Det här är ju helt fantastiskt kul:


Lite obehagligt dock att det är så otroligt få som noterar att det 1) inte är en särskilt dum fråga överhuvudtaget och 2) Nora helt uppenbart får direktiv i öronsnäckan gällande intervjun. Istället är det Nora som enligt youtubekommentar-pöbeln knullat sig till jobbet och det som är grejen... men vad väntar jag mig egentligen?

***

Apropå youtube. Hugo länkade Never gonna give you up-videon -> jag kommenterade förstås den fantastiska dansen -> han länkade Sheep-videon -> jag länkade Agadoo-videon -> jag upptäckte av en ren slump hur hysteriskt kul det är att lyssna på Sheep medan man kollar på Agadoo utan ljud. Snälla, gör det allihop. Världen skulle bli en väsentligt bättre plats att leva på.

Sen, när ni fått smak för fenomenet, går det naturligtvis bra att kolla Zanger Bob och mash-upen med Notorious B.I.G. Den relaterade med Cannibal Corpse är också helt okej, fast kanske är det roligare om du helt enkelt kollar in Zanger Bobs originalvideor här (miljön, dansen!), här (saxarna!) och här (den vuxna stilen!) först. Gör det. Han gör mig glad (ej ironi).

För kännedom

Apropå detta inlägg, om diverse saker man kanske inte alltid tänker på:

Jag brukar känna att jag kanske snarare tänker för mycket på sånt där för att det ska vara sunt, jag tycker ju till exempel inte att det är det minsta konstigt att E ser till att komma senare.
Det är märkligt hur män alltid har en förmåga att ta sånt här personligt och som ett påhopp. Det är märkligt hur förtvivlat svårt män ofta har att tänka strukturellt om sådana här saker. Det är som att allt kommer för nära för att det ska vara möjligt att tänka klart. Allt det där är lätt för mig att säga när jag bara sitter och läser om en situation.

Men, det är ju en helt annan femma om jag hade lyckats hantera det där själv, när man var mitt uppe i det, även om jag förstås gärna vill tro att jag hade varit förstående och sådär men det känns ganska givet att jag också hade blivit ganska ställd. Jag har i ärlighetens namn aldrig ens tänkt på det här scenariet.
Tror i alla händelser att det är nyttigt för oss att tänka på hur saker alltför ofta funkar, vilka åtgärder kvinnor faktiskt vidtar. Alla bokstavliga (uppenbara och självklara) och bildliga (dolda och outtalade) omvägar som måste kosta otroligt med tankeenergi som kunde används till något mycket trevligare.

Så vad ska vi män göra? Det vore till att börja med klädsamt om vi slutade envisas med att placera oss i försvarsställning varje gång vi får förtroendet att delges något sånt här, när det vore mycket mer rationellt att vi blev glada för att vi trots allt ses som en medmänniska som man utgår ifrån kan lyssna och förstå. Det skulle vara något som förändrar mer än femtioelva terminer självförsvar.

Till sist tror jag ju mycket på styrande lagstiftning, och jag tror det vore toppen med en lag som säger att män (män utan rollator, eh) är skyldiga att kliva av bussar, spårvagnar, pendeltåg före kvinnor, skyldiga att vara först på gångvägen.

Under bältet

Expressen:

Polisen stannade tidigare under dagen en buss full med Malmösupportrar i Södertälje för kontroll. I bussen hittade de narkotika.

(plats för skratt)

Naw

Alltså, borgerliga ledarskribenter är så... blödiga. Det är nästan rörande.
Dessutom kommenterar nån tjomme med "liberal"-tröja affären (jag tycker vi kallar det affär!). Håller tummen för slaggis!

Uppdaterat 03:03 - denne "RolandPM" har snappat upp att vi snappat upp hans drapa, OCH börjat hänga på SCGB. Snälla, låt det här aldrig ta slut.
Uppdaterat 15:35 - "RolandPM" har gjort en pudel gällande sitt hot om ett kok stryk. Lite tråkigt.

Apropå borgerliga ledarsidor.
Ungefär en gång i veckan har samtliga sådana skrivit om hur behjärtansvärd den nya Forum för levande historia-kampanjen är, och hur bra det är att alliansen för fram kommunismens illdåd i ljuset. Det börjar bli lite tjatigt nu. Exakt samma text, några utbytta formuleringar, publiceras hundratals gånger.
Väck mig när någon räknat ut hur många demokratin dödat (jag funderade ett tag på att göra det själv men det känns som ett livsverk och jag har annat för mig just nu). Tack så mycket på förhand.

Igår kväll fick jag sms om att Debatt i SVT handlade om Bergsjön och den numer smått famösa debattartikeln i GT (ännu en borgerlig yrvaken lokaltidning - hur många sådana behövs det egentligen?). Bla bla yttrandefrihetens grundpelare bla bla demokratins förkämpar bla bla hoppas du får båda armarna brutna nästa gång du struntar i polisens avspärrningar (inte särskilt svårbegripligt de inte var särskilt intresserade av att komma till undsättning när du fick spö) för att knäppa så bra gore som möjligt. "Glöm inte vilka fina bilder jag tog på karnevalen i Hammarkullen och på Bergsjödagen!"... jävla nolla.

Apropå något helt annat tyckte jag det här var rätt fint skrivet, säga vad man vill.

We're alright

Skivan ovan är en av de bättre skivorna jag vet. Det vill säga en av de där plattorna som inte bara är ett gäng bra låtar utan en fantastisk helhet.
Kollar runt lite vad som skrivs. Förutom någon halvfyndig kommentar om att Anders nog hatar Västerbron mer än Markus Krunegård och förutom Flashbacks givna grabbdiskussioner om fallvinklar, verkar människor känna rätt mycket som jag gör. Att man är överraskad över hur starkt man berörs.
Jag är ändå inte helt överraskad över att jag blev ganska tagen. Han var en del av något som var jävligt mycket på riktigt. Då berörs människor när det går så här.

Suspended from class?

Ni som känner mig vet att jag jag avskyr gyckel. Men det sker ju oftast i grupp, folk som samlas och gycklar och stör i parker när man bara vill ta en öl eller två i godan ro. Det här tycker jag dock är lite rörande. En av mina korrespondenter på andra sidan Östersjön berättar om sin skolkamrat, en ömsom agiterande och ömsom fridfull munk.

***

Den här typen går jag i skola med, han är ålänning och har hängt på Arken (kvarteret för de humanistiska ämnena i Åbo) de senaste veckorna, varit på föreläsningar och så. Tydligen en religiös 23-årig ”luffare” som bor i en grotta utanför Stockholm.
Speciell typ. Han luktar en del och är rätt smutsig, klädd i nåt slags brunt skynke, bärandes på en trästav. Allt det här vet han säkert om själv. Sitter och ber i hallen vid skolan men blev hämtad av polis tidigare i veckan för att någon tydligen ansett att han betett sig störande. Vet inte exakt vad han gjort men har för mig att han typ suttit och bett och sjungit lite i aulan. Hans böner prisar både Gud och Anarkismen och han ser ut som nåt från medeltiden. Kul med lite attraktioner mellan föreläsningarna. På föreläsningarna deltar han som andra har jag för mig.

Han har börjat vandra för ett ungefär år sedan har jag förstått. Går omkring med en trästav.
Verkar väldigt lugn och så så det är konstigt att polisen hämtade honom. Jag menar, han är ”speciell” och luktar... tja, inte så gott, men är liksom inget hot mot någon. Inte ett ”störande” element kanske heller. Dessutom har han lite sådär musketörmustasch.
Nu får han dock inte röra sig inne på universitetet för polisen. Han blev hämtad från en föreläsning. Han gjorde inget särskilt där, utgjorde inget ”störande inslag”, deltog bara.

I det där youtubeklippet ropar han men i verkligheten verkar han väldigt lugn. Folk är ju inte rädda för honom eller nåt.
Tror dock att det finns en del folk där som skulle försvara hans rätt att vara som han vill oavsett om han luktar illa eller inte. Det är ju liksom inte frågan om nåt fyllo som kommer och härjar.
Det är lite märkligt. Jag trodde han var del av nåt medeltidsspex först.
Lite konstigt tycker jag. Låt vara att han är som en cirkusattraktion men det är ju hans eget val. Han verkar ju ha valt att t.ex. inte tvätta sig, och att sång-be i hallen istället för att dricka kaffe eller vad folk nu gör, det är väl hans sak. Lite svårt att se vad som är så störande med det så att han måste forslas bort.
Föreställer mig att hela grejen kommer att dyka upp en del, tror det finns en hel del som ser det som rätt orättvist att han blir förbjuden att vistas där då han bara ”är sig själv”.
Kul att han kallar sig "munken". Brukar kalla honom för "vandraren" (som i Nordman-låten).

Intervju i Dagen
Artikel i Östgöta-Correspondenten